Aftonbladet – 17 mars 1858, sida 3

Mannen rullade sin tuggbuss och besinnade sig en stund, SDet beror på hvilken timme vi kasta ankar; men om hamnkaptenens båt en gång väl lagt till, så är allt förbi med oss. Men hvad säger jag väl,, tillade han, det är slut med oss i alla fall, ty hvem skulle kunna simma i länd med de här sköna manchetterna kring handlederna. Rättvisan får oss snart i sina klor. Jag skulle vilja våga tio mot ett att vi få göra ett besök på ön Norfolk inom en månad Clarkson ryste. Han hade hört talas om detta ställes fasor. Finnes då intet medel att blifva dem qvitt? frågade han, Intet, då vi ej hafva pengar. Men jag har pengar, var svaret. Hvarföre sade ni icke det genast ? utropade hans medfånge; med en gyllne nyckel kan man komma hvart man vill med Beh. Ni skall veta, han har en droppe negerblod i sig; man påstår att han sålde sin egen son för tjugo år sedan i New-Orleans. Men det var väl hans rättighet, kan jag tro, för si, gossen : var hans eget kött och blod. Sålde han sin egen son? upprepade fånen. g Jo, jo, men! Jag kommer ihåg honom mycket väl,, fortfor berättaren. Han förde honom om bord på Leander och skaffade honom en koj i fören af skeppet — han var en så vacker yngling som någonsin satt foten på ett däck, Orleans är en god plats för harideln med såna der svarta foglar. Nå väl, de fingo båda kaptens tillstånd att gå i land, men gamla Ben kom ensam tillbaka. Men kan ni verkligen tro att... Bahl afbröt den andre, ohan har nog gjort värre saker än så. Jag har sett hans ögon lysa vid blotta klangen af pengar, Han