ningsfullt att han önskade få tala med honom. Gå icke, Frank, sade modren; lemna OSS ej. Jag skall höra efter hvad han vill, svarade Dick; om jag. dömer rätt efter karlens utseende, hafva vi intet att frukta. Han närmade sig den plats, der sjömannen stannat. Hvad är det ni vill? Frågan framstäldes kort och strängt. Mannen gjorde åtskilliga försök att möta Dick Tarletons blick, men, i medvetande af den ovärdiga rol han spelat, uthärdade han den icke utan vände sina ögon med en orolig och tveksam blick åt sidan. Beslättningen har återvändt till sin pligt, sade han, och hoppas att ni skall fälla några bedjande ord för den till kaptens Det var inte dess fel; styrman sade att han var drucken. Kapten Morgan blef sjuk i natt — mycket sjuk, svarade Dick, vefter sitt andra glas vin, som, enligt min tro, var förgiftadt. Jag såg Brice och kajutvakten lägga något i vinet, svarade matrosen. Vi blygas alla mycket öfver vårt uppförande, och om kapten vill lofva att förlåta oss — Jag kan icke ingå på några vilkor, afbröt Dick, som af talarens ödmjuka röst och nedslagna min fann, att de upproriske voro fullkomligt qvästa; om ni har några sådana att föreslå, måste ni göra det för kapten Morgan sjelf. Han vill icke höra oss, fortfor mannen. Villen väl J lyssna till hans förtviflade barns rop om hjelp ? frågade den unge mannen otåligt, då bofven,som ligger der borta med krossadt hufvud, s!ct henne från hennes far? Nej, med djefvulskt bifall sågen J hennes förtviflan och gillade styrmannens grymhet; och