då hon, i sanslös ångest, sprang öfver relingen i hafvet, gjorde väl någon enda af er det ringaste försök att rädda henne? Nej. Hvar var då er mandom, ert. mod? Blygens! ja, blygens, I fega stackarel Han vände sig bort för att dölja de tårar som frambröto i hans ögon, då han tänkte på den ljufva flickan, som ännu. knapt hunnit kallna i sin våta graf. Andre styrmannen gick förbi honom; han var beväpnad med en sabel. Rädda för hans manliga, oförskräckta sjömanssinne, hade orostiftarne hållit honom fången i hans hytt medan försöket gjordes; vid dess misslyckande he han åter blifvit satt i frihet. Akter utb sade han strängt tl matrosen, hvilken förde handen till hatten och tyst smög sig undan. Hvear är kapten Morgan? tillade han, vänd till Dick. I sin hytt, svarade denne. Frukta intet, han har träffats af ett för hårdt slag, för att åter gifva vika för sin olyckliga svaghet. I största korthet meddelade han nu hvadå som händt, Jag önskar till Gud, sade styrmannen, att ni meddelat er till mig, sir. Mycket hade då kunnat förekommas. Stackars flicka, stackars flicka! Hvad skall mr Armstrong säga ? Armstrong var namnet på den gentleman, med hvilken hon skulle blifvit gift vid ankomsten till Sidney, och hvilken tvifvelsutan räknade dagarne, ja timmarne till den stund, då Mary Owen skulle hamna. Hur är tillståndet ombord ?, Endast få, ganska få äro verkligt brottsliga, och äfven: dessa skulle säkerligen icke våga skrida ttill öppet våld, om ej Brice öfvertygat dem att kapten var drucken och ur stånd att sköta sin plats, samt att således ansvaret hvilade på honom; hans föreställningar och den der skurken Clarksons lockelser, som tycktes