Aftonbladet – 16 mars 1858, sida 2

oo det ringaste betänkande af följderna för honom sjelf, men mrs Percival höll honom qvar. I sin förskräckelse tänkte hon endast på sina barn, som de upproriske försäkrade sig ej hafya de ringaste planer emot. sFör himlens skull, släpp mig, min fru b sade ynglingen; jag vore ovärdig Guds nåd och menniskors aktning, om jag skulle förblifva -döf för en sådan kallelse. Oaktadt hennes förtviflade försök att qvarhålla honom, slet han sig lös och skyndade emot Brice, hvilken, sålunda tvungen att försvara sig, försökte draga en pistol ur bältet. Den unga qvinnan begagnade sig af detta tillfälle att slita sig lös från den man: för hvilken hon kände en sådan vämjelse och fasa, och sprang med ett ångestrop längs efter däcket, förföljd af den ursinnige barbaren. Hans hand var redan utsträckt efter henne, då hon med en blick af förtviflan sprang öfver relingen i hafvet. Jack, som under tiden, utan att fästa nägons uppmärksamhet suttit uppe i vanterna och oupphörligt sökt ett tillfälle att sigta på Brice, sköt nu af sin pistol. Kulan träffade honom i hufvudet och dödade honom ögonblickligt. Han föll, ett lik tätt invid -relinen, der Carolina Morgan försvunnit. Ett rop af fasa ljöd från allas läppar, som bevittnade den rysliga händelsen. Kaptenen, som blifvit till hälften nykter, kom upp i lagom tid att höra sin dotters sista rop om hjelp och att: se hennes ångestfulla och förtviflade blick, då hon kastade sig ivågorna, hvilka omslöto henne med: sin kalla svepning och ryckte henne för alltid ur. hans åsyn. Han var nu ej längre den rusige mannen, men den förtviflade fadren. Han grep ett stycke af de sönderbrutna stängerna, af hvilka många lågo strödda kring däcket, och rusade emot de upproriske, lik hämdens ande. Männerna flydde för honom, men icke förr än tre af dem lågo med krossade hufvuden för att icke resa sig mer, Ingen vågade nalkas honom, Han. såg sig omkring lik en hungrig tiger och ropade emellanåt på sin dotter. (Forts.)