Aftonbladet – 16 mars 1858, sida 2

i första kajutan, skrek sjömannen, som legat gömd under seglet; skicka flickan der hon skall vara.n : Detta gälde Susanna, som blek och darrande gömde sig bakom sin beskyddare. Under tiden hade en ännu plågsammare scen egt rum i -kaptenens hytt, dit hans dotter vid myteriets första utbrott tagit sin tillflykt. ; Blek. och med onämnbar förskräckelse. sökte den arma flickan förgäfves väcka honom ur den dvala, hvari ruset försatt honom. Min far, min far! ropade hon. Besättningen har tagit skeppet i sitt våld; för din egen heder, för ditt barns skull vakna, gå upp på däck! z Bränvin, mumlade drinkaren, gif mig bränvin I Hör du passagerarnes rop? Här kommer att begås mord ! Bränvin! upprepade kaptenen. I sin ångest Paduade hon hans brännande tinningar med vatten och sökte förgäfves förmå honom svälja ned litet. Han vände sig ifrån vattnet med afsky, ideligen npprepande det enda ord hans läppar tycktes vara i stånd att yttra. öud hjelpe mig! hviskade hon, då hon hörde förste. styrmannen närma sig. Detta är en förfärlig stund. Brice syntes i dörren till hytten och beträktade den unga flickan med ett triumferande leende, medan hon — lik en oskyldig fogel; som tjusas. af skallerormens blick — närmade sig fadren ännu mera. Som jag förmodade sade han; drucken nu igen! Nej, nej, svarade hon med osäker röst. Stig upp, min far... min gode far! Jag måste taga befälet på Mary Owenn, tillade han. Ni gör honom bara värre. Låt honom sofva i fred! Brice, sade den unga qvinnan, för Guds skull, tänk på hvad ni gör! Resan ärzsnart fullbordad, och ni måste aflägga räkenskap för edra handlingar. es