Aftonbladet – 15 mars 1858, sida 1

PARET ART ALIMVEREVA ARS BUM-JEV MUSEREATVES VYITJ SSV — ww kn STOCKHOLM den 15 Niars. Vi ha många gånger haft tillfälle att fästa uppmärksamheten på det absurda deri, att vilja ens genom den aflägsnaste antydning jemföra vår politiskt sjelfskrifna adel, våra efter maktens ynnest och nådegåfvor hungrande junkrar, med den engelska aristokratien. De till säte i öfverhuset berättigade engelska lorderna representera jordagods, som tillsammans utgöra den mest betydande delen af England, då deremot hos oss adelsmannen för att uppträda såsom sjelfskrifven lagstiftare icke behöfver ega en enda torfva jord och icke representerar någonting.annat än ett namn, som numera blifvit reduceradt till: ett tomt och betydelselöst ljud, och ett anspråk, som numera förvandlats rent af till en löjlighet, sedan det knappt finnes 1 hela landet ett tiotal af personer, som, med Jen äkta antiqvarisk uppfattning å la Rääf i I Småland, verkligen föreställa sig, att med vissa slägtnamn följer en större ädelheti blodet :och deraf härrörande större ädelhet i anlag, förmåga och tänkesätt, och att de adliga ättläggarne endast till följd af sin börd rättvisligen böra räkna menniskorätt och menniskovärde i banko: mot :alla öfriga menniskor. Engelska aristokratien intager ej en afsöndrad fiendtlig :stälming; emot nationen, såsom: våra junkrar måste göra till följd af sitt sträfvande att, nationalmedvetandet till. trots, bevara orimliga företrädesrättigheter och upprätthålla en representation, som utgör ett sådant monstrum, en sådan förverkligad orimlighet, att något annat land icke har att uppvisa någonting dermed i rtingaste. mån jemförligt. Den som något följer de politiska företeelserna i England finner-lätt, hvilken helt olika ställning den: engelska aristokratien:: intager:till den konstitutionella friheten och utvecklingen, mot:den, som är utmärkande för vårt riddarhus, som numera. är blott och bart ett lydigt redskap åt makten och aldrig tänker på. någon opposition, : såvida ::det icke: är fråga om någon aldrig.så liten eftergift åt folkfriheten. Lord Stanley; n.. v. engelska premierministerns son och sjelf ledamot af det nya kabinettet i egenskap af kolonialminister, har i det. tal, hvarmed han vid sitt enhälliga återinväljande i. underhuset helsade sina valmän i Kings Lynn; på det mest. oförtäckta sätt redogjort för sina. åsigter öfver dagens stora frågor. Ehuru nu blifven medlem af ett torykabinett, är lord :Stanley känd: för liberala tänkesätt, och i följd, deraf ganska populär. Det borde ej sakna intresse att erfara. huru en af Englands förnämaste och rikaste lorder :bedömer sitt lands angelägenheter, huru hans sunda opinion likasom hans flärdlösa språk utgöra en märklig kontrast till hvad man får se, höra och, hvad än värre är, praktiskt röna från de regerande junkrars sida, hvilka i Sverge fortfarande synas vilja befästa sig i maktens besittning. Detta tal har i: England väckt stor uppmärksamhet. Ingen kan neka, att det röjer takt, talang och statsmannablick och äfven sympatier för framåtskridandet, liksom man å andra sidan icke kan dölja för sig, att lord Derbys son och arfvinge mera bemödat sig att utveckla sina individuella åsigter än att tydliggöra tendenserna hos den minister, af hvilken han är kallad till medlem; Han uppträdde mera såsom presumtiv arfvinge till partichefskapet och såsom framtidens premierminister. De frågor, som lord Stanley hufvudsakligen gör till föremål för sina betraktelser äro: de indiska angelägenheterna, reformbillen och ställningen till Frankrike. I afseende på den första af dessa frågor anser han England både ha förlorat och vunnit på den stora indiska uppresningen. Förlusterna ligga för öppen dag, och derom behöfver ej mycket ordas. Vinsten åter består deruti, att man förvärfvat en kännedom om sin styrka, som man förut aldrig egde, likasom det, enligt intyg af en bland de nu i Indien kommenderande generalerna, var de europeiska truppernas dragande från sistnämda land som för första gången lärde sepoys hvilken styrka de verkligen egde. Vidare har England lärt, att dess välde är, om ej populärt, ty sådant kan näppeligen väntas af ett system, der den ena folkstammen beherrskar den; andra, men åtminsone.. så till vida drägligt, att. folket: vill förblifva. neutralt och icke taga någon verksam del i striden emot engelsmännen. Slutligen har härigenom allmänna: uppmärksamheten blifvit väckt på det stora indiska riket, så att detta för framtiden icke bör kunna försummas till den grad, som hittills varit fallet. Ingenting hade varit mera demoraliserande för engelsmännen än att:nödgas underkufva en nation, som kämpade för sin: sjelfständighet. .I afseende. på förslaget om öfverflyttandet af. Indiens, styrelse från kompaniet till:re. geringen, säger lorden sig redan 1853 ha understödt en då uti samma syftning väckt motion. --Visserligeny kan-det synas-osåsom sett jättelikt och nästan öfverdådigt företag att förflytta 150 millioner menniskor, en sjettedel af hela menniskoslägtet och. ett. område större än hela vestra Europa, från ett oberoende kompanis styrelse till kronans. Men. vill man betrakta saken närmare, så skall man finna, att alltsedan 1784, då indiska departementet (Board of Control) inrättades, man oaflåtligt fortgått i denna riktning, och att likasom kompaniet under oupphörliga segrar införlifvat den ena provinsen efter den andra, så har ock engelska regeringen å sin sida steg för steg bemäktigat sig den ena efter den andra