Aftonbladet – 13 mars 1858, sida 3

Jag öfvergår nu till den andra frågan, hvilken prof. B. likaledes på direktionens begäran besvarat. Prof. B. säger nemligen, att som konsumenten: blott köper ljuset af ett bestämdt mått gas, kan det. vara honom fullkomligt likgiltigt genom hvilka medel fabrikanten förskaffar sin gas den bestämda ljus-, styrkam. Vidare säger prof. B. att det är af all-, mänt bekanta skäl för konsumenten af intresse, att ; gasen hvarken af kolsyra eller vätesvafla är för mycket orenad. Jag sammanställer nu med dessa prof. B:s yttrani den mina egna ord: den kemiska sammansättningen af en lysgas är för förbrukaren fullkomligt likgiltig, endast gasen har tillräcklig lyskraft, samt är fri från sådana inblandningar, som antingen göra den i längden menlig för helsan, eller eljest besvärande genom sin lukt, eller genom svärtande af silfver och andra i metaller i boningsrumv,. Finnes nu mellan dessa tvenne yttranden den minstd skiljaktighet isak? Snart sagdt sjelfva ordställningarne likna hvarandra. Gasbolagets direktion, icke nöjd med att få dementi här hemma, ; har låtit sig angeläget vara att hemta en sådan äf-: ven från Tyskland. i Jag tror mig nu hafva visat, att det icke lyckats! gasbolagets direktion att utaf den högt aktade och utmärkte vetenskapsmannen i Heidelberg erhålla nå-. got annat än bekräftelse på mina yttranden och upp gifter. Jag har ännu något att ytterligare tillägga i detta ämne: och jag vågar tro, att ej heller detsamma skall komma att jäfvas af denne snillrike och aktningsvärde kemist, ifall det kommer till hans kunskap. Men innan jag kommer dit, och då gasbolagsdirektionens manifest tyckes vara ämnadt att inför den I svenska allmänheten tjena såsom en vederläggning I af mina uppgifter, torde jag hafva någon rättighet, : att söka utforska hvilken förnuftig grund gasbolagets I direktion kunnat hafva för publicerandet af prof. Brunsens bref, eller om hon ens haft någon förnuftig i grund. Jag har förut sagt, att jag antoge gasbolagsdirektionens mening hafva varit, att medelst prof. B:s om döme vederlägga mina uppgifter. Men detta antagande af mig är uppenbarligen oriktigt, enär jag icke anständigtvis kan våga så ringa uppskatta gasbolagsI direktionens förmåga af sund slutkonst, att tilltro henne velat publicera såsom vederläggning hvad hon tydligen måste inse vara ett försvar. En sådan slutkonst kunde på sin höjd anstå min gamle vän, den; anonyme insändaren i Dagbladet, åt hvars logik jag ; ett par gånger förut haft tillfälle att göra rättvisa. . Ej heller vågar jag göra ett annat antagande, huru smickrande för mig det än kan vara, nemligen att när gasbolagsdirektionen gick utom fäderneslan, det och vände sig till-.en af Europas ypperligaste ke; mister, sådant skedde endast och allenast, för att bevisa mig en artighet. Min gamle vän, den anonyme i Dagbladet, med sitt ljusa och lugna förstånd, skulle : säkerligen, i fall han haft något i direktionen att: säga, hafva afböjt ett sådant steg. Det finnes ännu ett tredje antagande, nemligen ett hopp, fullt af en oskuldsfull barnaförtröstan hos gasbolagets direktion, att en sådan mans, som prof. B. omdöme om lysgas i allmänhet skulle hafva ett välgö. rande inflytande på stärkandet af den något svaga; tron hos allmänheten på den stockholmska gatulysningens förträfflighet för äfven det framfarna, och. att den gas, som lyser i qväll, skulle genom en be-; römd mans namn undfå förmågan att göra längese-; dan förbrunna gaser mera lysande under deras f. d.; lifstid, ungefärligen i likhet med adelskapet i Kina, i der det är förfäderna som nobiliteras uti ättlingen. Men detta antagande kan ej heller gerna vara grundadt, ty jag skulle i sådant fall sättas i nödvändighet att beklaga en ganska stor förvillelse uti di-; rektionens omdöme. Inga gator kunna nemligen. upplysas medelst betyg, dessa må vara utfärdade af. hvem som helst. En dålig vara blir icke förbättrad , genom en grann etikett; tvärtom anklagar man i henne för falsk, om hon ej håller hvad hennes programm lofvar, och den producent, som genom oti-! diga och omötiverade puffar sjelf sätter sin vara i samma kategori med Dubarrys Revalenta Arabica eller med hr Lejas galvaniska giktkedjor, förstår illa sitt sanna intresse. Ännu sämre vore det, om man bure framför sig såsom fana ett rättvist berömdt och aktadt namn, hvars egare är långt ifrån att ana, att man blott velat missbruka det till skylt för en småsinnad egenleks hämdlystnad. I så fall kan denna fana väl föra till nederlag, men aldrig till seger. Då emellertid också detta tredje antagande står i strid med den sundhet i omdöme, hvaruti gasbolagsdirektionen visat sig vara så öfverlägsen, måste äfven det förfalla. : Slutligen gifves det ännu ett fjerde antagande, men hvilket verkligen är så oförnuftigt, att jag kuapt vågar komma fram dermed, och om jag det. vågar, sker det endast derföre, att en af direktionehs egna ledamöter redan för många år sedan uttalat den utan tvifvel fullt riktiga sat.en, att man; bör vara tacksäåm för en falsk beskyllning, emedan man derigenom får tillfälle att försvara sig. Jag gör nemligen det, visserligen, såsom jag nyss sagt, bögst oförnuftiga antagande, att min gamle . vän, den anonyme ins. i Stockholms Dagblad, haft sitt finger med i oftanämda manifest. Han är nemligen af en oförskräckt natur och förlorar icke mo-j det vid sina nederlag, utan, liksom Thors bockar, uppstår han åter lika pigg om morgonen, fastän han blifvit slagtad qvällen förut. I fall han, ty han tyckes ej kunna lefva lyckligt utan att då och då få litet på pelsen, liksom de ryska hustrurna, hvilka icke tro sig vara älskade om de ej få stryk, — i fall, öger jag, denne min gamle vän, den anonyme il Dägbladet, skulle haft något att säga i gasbolägets direktion, skulle jag kunnat anse oftanärhda manifest såsom en början till ett nytt fälttåg. Men, såsom jag förut sagt, ett sådant antagande är oförnuftigt. Direktionen består nemligen af mogna och sansade män, och det vore en förolämpning emot deras sunda vett, att tro dem kunna med en så oskuldsfull naivet låta taga sitt förnuft tillfånga, l ait de lyssnade till råd, som endast kunde kompro-) mettera, eller vidtoge en åtgärd, som endast kunde göra direktionen löjlig. Således måste äfven mitt fjerde antagande falla. Då jag således finner mig föga lycklig i mina antaganden, öfvergår jag till något annat, nemligen till den underrättelse gasbolagsdirektionen lemnar, att direktionen gjort framställning hos administrationen för Stockholms gatulysning, att resultaten af mätniogar, som hädanefter anstälas till utrönande af gasens lyskraft, måtte allmänheten meddelas. Då jag förut har mig bekant, att lyshållningsadministrationen uppdragit denna frågas redande åt ett inom sig valdt utskott, vore det alldeles öfverflödigt för mig att derom nu yttra mig. Att jag melertid nu ändock gör det, sker till följd af ett förut gifvet löfte vid det tillfälle, då jag sist i Stockholms Dagblad talade med min gamle vän, den anonyme ins. derstädes. Jag sade nemligen att frågan om den af den anonyme ins. bestridda nyttan af kemisk undersökning af lysgas, samt den af honom påstådda lättheten och säkerheten att medelst ljusmätning hålla nödig kontroll öfver gasen, skulle vid tillfälle blifva föremål för en särskilt uppsats, den jag ville insända till någon af hufvudstadens tidningar. Jag har nu tillfälle att fullgöra detta löfte. En kemisk undersökning af sammansättningen af en lysgas, så vidt den sträcker sig utom upptäckandet, samt i något fall det qvantitativa bestämmandet af skadliga inblandningar i gasen, såsom vätesvafla, kKolsvafla, kolsyra, skulle visserligen hafva föga intresse för konsumenten, som blott frågar efter det vantum ljus han kontraktsenligt eger att fordra. För ållmänheten är således lysgasens sammansättning fullt likgiltig, nemligen under den förutsättning att man med fult säkerhet kan uppmäta ljusstyrkan hos en gas, d. Vv. s. noga jemföra densamma med en förut I i t i J i — um