Aftonbladet – 13 mars 1858, sida 2

stötande drag hafva vi, ehuru sanna, af många orsaker icke skildrat. Under sin promenad märkte Dick, att flere af sjömännen med handen öfver ögonen blickade mot vester. Andre styrmannen förenade sig nu med dem och betraktade noga horisonten : med sin nattkikare. Han var en lugn och allvarlig ung man af ett stadgadt uppförande, som aldrig nedlät sig till det dåliga sällskap: hans förman så oförskämdt uppsökte. Är det någonting som fäster er uppmärksamhet? frågade Dick: . Jag. fruktar att vi få en svår natt, sir,, svarade den unge mannen. En svår natt upprepade Frank; förvånad; hvad i himlens namn kan ingifva er en sådan förmodan? Det rör sig knapt en vindfläkt. Seglen hänga så slaka, som en hop våta lakan upphängda till torkning. Ni känner ej till dessa latituder,, anmärkte andre styrmannen. : Seglen skola snart svälla, om jag ej bedrar mig, och vågorna, som nu sqvalpa så lätt mot bogen, skola innan: kort slå öfver däcket; med ett ord; :Sir,, tillade:han, vi få snart storm. De båda ynglingarne betraktade hvarandra förvånade. Den förre märkte det och satte kikaren i Dicks hand. Följ horisonten med den, sade han. Dick gjorde så. Ser ni någonting ? Ingenting annat än en skarp röd strimma, som tyckes hvila på vattnet. Och öfver den? En massa uppstigande moln. Den kommer snart öfver oss dån, sade en gammal sjöman, som stod nära och hörde samtalet. Men Mary Owen har tålt vid mången hård blåst förr, och skall väl äfven stå emot denna. Här är ingen fara, så länge kapten är nykter och Traffle står vid styret.