var så förste styrmannen hette — sin underördnade. ol sOrder från Kaptenn, vär svaret; Till mig? ir Nej; kommer att hemta passageraren nr 16:53 säker: Hvar skola de stufvas? frågade den förre med eh svordom. Första kajutän, sir. : Styrmännen och Clarkson -sågo på hvarandra och kastäde hånfulla blickar på vår hjelte öch Frank; ingendera, vågadå likväl: göra den tingaste invändning. Kapteneti var nykter och Englands kust alltför nära. Skall den unga qvinnan byta om kajuta? frågade en äldre qvinna af ett aktningsvärdt utseende, hvars tvenne! söner, ett par kraftfulla unga män, voro sysselsatta att tillverka en dörr till sm mors hytt af en packlår, som åe till detta ändamål uppbrutit: Ja jag trör det. Min mor: har antagit henne till sin och sind döttrars uppassning under resan. Må himlen belöna henne derför! utropade qvinnan. Hon var för god för denna plats och för dem som ville draga henne in i sitt sällskap. : De unga qvinnorna kastade hotfulla blickar på henne, och förste styrmannen frågade med en mörk min hvad hon menade: Det veten I sjelfve bäst,, var svaret. I denna stund kom Jack, som af sinsyster fått höra den plats hon erhållit, med hastiga steg in på mellandäck. och började bära ut hennes saker från hytten. Gud välsigne er, mr Dick, sade han, ni har ett godt hjerta. Se här är Susannas saker. Jag vill gerna våga fnitt lif för er, om det fordras. Det här — nej), tillade han och lade tillbaka e1 gammal nattsäck, sdet härär mina säker — bästa kläderfig och nya jacka