derligt, anmärkte aktören. Vänd till baroneten, tillade han: :Gillar ni :er väns afgörande ? ; Fullkomligt. Då tillåter ni mig förklara, att I ären ett par fega stackare, utropade Jack, som alldeles förlorade tålamodet, och jag skall tillstyrka. Sam att låta sir, Mark Raymond smaka hans ridspö, såsom jag också utan all fråga ämnar tukta hans gode vän. t Roderick ringde; en betjent kom in. I samma ögonblick han kom in i rummet, lyfte aktören sin käpp och gaf Roderick Hastings ett kraftigt slag. öfver axlarne. Bragt nästan till raseri genom den lidna skymfen, fattade denne vinbuteljen och ämnade slunga den i hufvudet: på. sin antagonist; men hans vän. höll honom tillbaka. mDetta är ej rätta sätteto, anmärkte Mark. Nejy du har rätt;: poliskammaren är läm; ligaste platsen för den. uslingen, mumlade Roderick. å Det skall blifva ett nöje för. mig att träffa er der; sade: Jack; jag har. åtskilliga vänner i polisen. . Farväl, mina herrark I-han mitt kort. Visa ut den der karlen, skrek baroneten ursinnig i det bam tog det lilla visitkortet och kastade det med förakt på golfvet; och vå-. gar han någonsin komma hit igen, så gif honom några rappb a Ått så tränga sig in till gentlemen! tillade Hastings. : å : Gentlemen ? upprepade åktören gäckande. Bah! I hafven ej mera rätt till denna titeln än jag att kallas storamiral. Om:en gentlemani öfverilning gör hvad som är orätt, har han åtminstone mod:att försona det; Det är blott den fege, lågsinnade uslingen som gömmer sig bakom sina förfäders sköldemärken —— de skulle rödna. om de stego upp ur sina