Aftonbladet – 11 mars 1858, sida 1

DEN SISTE AF SIN ÄTT AP J. FÅ. SMITH.) Att ni skulle framföra en utmaning melan mig och Mark Raymond? utropade den förre med kallt förakt; frukta ej för det, sir. Jag tänker mig noga för, innan jag bestämmer mig i valet af den jag anförtror min heder. . Er vän skall få höra af mig. Ack! Ni ämnar visst skicka honom en spektakelbiljett,, anmärkte rougn, som började känna sig högeligen uppretad af den andras blick och röst; idn är verkligen originel. Sam gick ända fram till honom och såg honom skarpt i ögonen. Det är sant, sade han, att mitt namn har stått på aflischerna; skall jag säga er, hvar ert borde stå? Jo, i Newgates kalender, vid sidan af dessa vilddjur i mensklig skepnad, som lagens arm har träffat — hvilkas minne är förevigadt i förbannelser. Jag ville hellren, fortfor han, trampa teaterns trappor, in smyga mig fram genom verlden med den hemliga öfvertygelse, att jag en dag skulle få vandra uppför dem, som leda till galgen. Nej, detta är för oförskämdt svarade Roderick, Tålamodet har en gräns. Och så har äfven rättvisans fördragsambet, inföll Sam. Lönmördare, jag känner dig! Den brottslige mannen vexlade färg vid dessa ord. Icke mindre lönmördaren, fortfor hans anklagare, derföre att er utskickade träffade orätt man och ert offer undkom., Ända till detta ögonblick var Roderick öfvertygad, att den föregifne skogvaktaren, som icke var någon annan än hans handtlangare, verkligen mördat Dick Tarleton, Slaget var hårdt, men hans sinnesnärvaro öfvergaf Ionom Ej. . . Jag vet ej om jag skall tro att ni är ga) 8e Aftonbl. pir 10-18, 20—37, 39—57.