Aftonbladet – 11 mars 1858, sida 1

detta kära hem som hon lemnade för alltid, sedan på sitt barn, sin brör; småningom blef allt åter klart för henne; hon kastade sig i hans armar och gret länge och våldsamt. Välsignade, välsignade varen I, tårar sade brodern. I hafven återskänkt henne sitt förnuft. Och medvetandet om min skamb; hviskade hon och lutade hufvudet mot hans redliga bröst. Skam! upprepade Sam; ,aldrig har du synts mera ren, mera oskuldsfull i mina ögon, än nu. Skammen är bedragarens, icke din. Men han skall försona sitt brott emot dig, eller ock skall jag, så ädling han är, kalla honom till räkenskap derför. Nej, nej! utropade Pet; så grym han varit, är han dock mitt barns far. Lofva mig, tillade hon, att du ej utkräfver någon personlig hämd? Hennes bror teg. Hör mig), fortfor hon. Kom äfven ihåg att du är det enda stöd jag eger på jorden! Hvad skulle det blifva af mig, om jag förlorade dig? Min tanke svindlar, endast jag tänker derpå. För min skull — för detta värnlösa barn, som snart förlorar en moders omvårdnad, lofva mig dettab Vi få väl se, var det undvikande svaret Han vill icke lofva mig det, hviskade den stackars Pet och vred sina händer, i ångest; mitt hjerta skall brista. Make, broder; båda förloradel Så djupt den varmhjertade brodern än dellog i sin systers bedröfvelse, kunde harndock ej få det fordrade löftet öfver sina läppar. Hederns stränga röst och hans önskan att hämnas den orätt hon lidit var starkate än ill och med hans deltagande och. tillgifvenhet; :Hon hade varit hans stolthet, hans hela ifs omsorg — ja, hon var så ännu Då sir Mark förstörde hennes lycka, hade han. till-, fogat.honom den bittraste förolämpning han kunde erfara, (Forts.)