Aftonbladet – 11 mars 1858, sida 1

med en förvirrad blick, log och började leka med sitt barn. Hennes förstånd är rubbadt, sade han med bruten röst. Ack, den uslingen, den uslingen! Och dock skall den falska, hjertlösa verlden le emot honom, smickra honom och kalla hans brott en dårskap — anföra hans kärlek som en ursäkt. Kärlek ! upprepade han med bitterhet; detta ord som blirså förnedradt — denna känsla minst förstådd af alla. Då sköterskan återkom med barnets kläder, hvilka hon i hast plockat tillsammans, och med sin matmors schal och hatt, tillsades hon af Sam att bära barnet till vagnen, som väntade på honom. Jag försäkrar er, sir,, sade qvinnan, att mrs Selwin ej kan resa. Det vore hvarken klokt eller välvilligt att taga ut henne, så svag hon nu är. . Hvad skulle väl min husbonde säga om han visste det? Din husbonde är en skurk! utropade den unge mannen häftigt. Den välmenande varelsen upplyfte båda sina händer i den största förskräckelse. En hastig föreställning om det verkliga förhållandet trängde sig inpå henne, hon såg med sorgset deltagande på Pet och mumlade för sig sjelf: — Stackare, stackare! Pet gjorde intet motstånd, utan lät kläda på sig till resan, synbarligen utan medvetande af bvad som hände. Endast då sköterskan ville taga af henne barnet, för att bära det till vagnen, uppgaf hon ett sakta, klagande ljud och tryckte det fastare intill sig. Jag skall sjelf ledsaga min syster,, sade den bedröfvade brodern. Din husbonde kommer säkert hit under dagens lopp; lemna honom då din matmors nycklar. Han känner min afsigt : . Han lade ett guldmynt i hennes hand, Pet lät sig lyftas upp i vagnen, utan. att säga ett ord. ; Sam satte sig bredvid, henne. Dörrens igenslående och skakvingen af åknin-. gen tycktes först väcka henne ur hennes domning; hon såg ett ögonblick på sitt hom —