Aftonbladet – 11 mars 1858, sida 1

len eller drucken, sade han högdraget. Om ni vågar upprepa er nedriga beskyllning... Han tvekade. Så ämnar ni kanske låta mörda mig ? invände Sam. Försök! Varnad man är väpnad man. Mitt lands lagar skola beskydda min heder. Hvitmena den, menar ni kanske? inföll den förre; experimentet kan dock misslyckas — dess egendomliga svärta lyser nog igenom. Ni har fått mitt svar, sir; jag fruktar er ej. Med all er makt och list, vågar ni lika litet draga rättvisans uppmärksamhet till edra företag, som sticka handen i elden. Dåliga menniskor äro alltid i grunden fega. Ni skall få höra af mig), mumlade mr Hastings. Genom en af edra förtrogne budbärare? svarade den unge mannen, Jag skall hålla mig beredd att emottaga honom. London är ej så lämpligt för lönmörd som Crowshalls skogar och grönskande ängar. Och nu, sir,, tillade han, ber jag er lemna huset, såvida ni vill undgå skammen af en handgriplig tuktan. Det skall ej dröja många timmar förrän både min syster och jag hafva öfvergifvit det. Till dess är det en asyl för en förolämpad dygd och oskuld, och om ni, eller den person ni kallar cr vän, sätter foten öfver dess tröskel dessförinnan, så svarar jag ej för följderna. Gå er väg! Befria mig från den vederstyggligaste åsyn på jorden — en hjertlös, dålig menniska. Han pekade med sträng blick på dörren. Roderick tog sin hatt och lemnade rummet, utan att säga ctt ord, Hans öfvermod var helt och hållet qväst af den lexa han fått. Jag börjar blifva gammal, mumlade han för sig sjelf, då han gick öfver gräsplanen till sin vagn; mina nerver hafva blifvit så ömtåliga. Jag darrar som ett asplöf för den minsta småsak. Den tid har varit, då jag kunnat jaga bort den gynnaren som en näsvis fluga, och skrattat åt hans löjliga beteende, Mark får lof att vara på sin vakt;