Enskilt bref fill Ernst Ludvig från en half-litteratör.. Broder! Hvad det är för en hjertans fägnad; att vi ändtligen här i Sverge fått oss en recensent, som vederbörligen plattar ner alla, söm vilja pösa upp liksom gräddmunkar öfver dentanklösa publikens berömmelse-eld! Du minns Pegners ord: med humla brygges .mjödet, ej blott med honung — men detta har hittills varit fallet. Du är den förste som efter Per Eneboms :och Lorenzo Hammarskölds dagar uppträdt med en sånn och rättvis kritik — det hafva, bland andra, Jolin för Veteranerna och nu senast Kramer för sina Diamanter fått erfara. Men du sje!f, min bederlige broder, är väl också poet? I så fall anhåller jäg få veta namnen på dina mästerverk för att köpa dem, säker att en .sådan kritikus som k. bror i första rummet bar förmåga af sjelfkritik; ty du känner nog det gamla ordspråket: Lär dig sjelf veta hut, innan du lär andra — det vill på anständig svenska säga, att skaffa sig sjelfkritik. — .. Särskilt tackar jag dig för-det du i din recension. uti Svenska Tidningen öfver Jolins Veteraner gifvit mig. rätti en: liten familjtvist. Du: jemför nemligen det; som i sig sjelf -ej kan: jemföras,. då dw säger: SMaålmiströms Angelica .står-i sin artlika högt, kanske högre än Hanna, och: Nadesehda -— af. Runeberg — i sinn; Ja, du. har rätt, .brodert Dödens engel, . af JWallin,. står. i: sin:vart, lika högt som. Movitz.. valdthornet proberar,, af BellMan, i sin, o. s..v. Det var ingenting annat jag en gång sade, nemligen: ;Dennaapelsin är 4 sin art lika smaklig som :mosters lutfisk i sin. Men för detta skrattade man åt mig i många år och påstod; att det var det dummaste man kunde yttra. FE Du..må tro, k. vänt att också jag är Arkadien född, — utan att dermed: precist mena Fahlbygden — och att jag. alltid haft en underlig klåda i fingrarne, ehuru det länge ej kom till mera än klåda. . Jag har i mina dar läst mycket poesi och många verser, dock icke, som du, riktigt studerat dem, så att de kunnas utantill; men jag vill för dig icke dölja, att jag äfven skrifvit sådana. Mitt sätt att gå till väga är så här: jag sätter mig ner och läser stycken af Tegner, Runeberg, Nyborfi; Bräuti — ty desse äro verkliga skålder af naturen, hvilket jag deremot icke lärer vara, efter som jag behöfver läsa öfver om det skall gå för sig, Men sedan jag sålunda fått intryck — ty gudbevars för att låna eller stjäla! — så går det som en olja långa styckena.. Jag. har en gammal tant; som jag hoppas få ärfva och som fått för vana att p sin ena födelsedag och 3:ne namnsdagar alltid uppvaktas med verser af min hand, och så har det varit .nu i många år, så att ämnet — moster min — är temligen utslitet. Men min läsning gör sin nytta; jag tar. alltid gumman. från någon ny, förut ej-skådad sida, så att hon merendels säger: Kusin är en ny Fegnårbo a t Hou har fint väderkorn, gummän! 3 Således har.jag hela. lådor i skrifbordet fulla med verser; somliga lika Tegner, andra Runeberg, synnerligast Fänrik. Ståln, O. 5, .V. Vvöre min afsigt att omputsa dem och, med k. brors gunstigå tillåtelse, deraf göra