bankirens hus, till Woodbine Cottage, för att meddela sin syster den olyckliga upptäckten. Våra läsare kunna väl föreställa sig hur hans redliga hjerta led vid tanken på det värf han måst åtaga sig. Han visste ej hur han skulle kunna utföra det, huru har skulle kunna upplysa den han så länge och troget vårdat och skyddat, att hennes dröm om sällhet var förbi, att hon ej var lagligt gift och att det barn, hon burit under sitt hjerta, ej hade någon laglig rätt till sin fars namn — och att verlden — denna verld söm ofta dömer så kallt och så falskt — skulle förblanda henne med de olyckliga varelser, som utan sjelfförebråelser göra vanhedern till ett medel för ett lysande och dåraktigt lefnadssätt. Det kommer att blifva hennes död, upprepade han flera gånger för sig sjelf, under det han åkte framåt Richmondvägen;ochjag — jag är orsaken dertill. Hvilken narr jag var, att så låta bedraga mig! Stackars Pet! Hon som hade ett sådant förtroende till sin bror, att ett enda ord af mig var henne säkrare än de dyraste eder af hvilken annan som helst. Men jag skall hämnas henne! tillade han och strök hastigt bort tårarne från sitt manliga ansigte, liksom han blygts för dem, då de dock voro en heder derför. Mark skall upprätta hennes heder, eller ock betala den med sitt lif. Ingen må för ett ögoblick tro, att Sam stämplade emot den hjertlöse verldsmannens lif genom ett brott — ctt fegt mord. Dertill hade han ett alltför manligt och redligt sinne, det var hans mening att utmana honom, men lik de flesta lifliga naturer, fattade -han detta beslut, utan att beräkna det afstånd, som börden satt emellän dem. Då denne bror, som blifvit förolämpad i hvad hans hjerta höll kärast iF verlden, fordrade en hedrande