Aftonbladet – 9 mars 1858, sida 3

HN RP ANNE: TÅ irrar ang mp vagt SEE NES afstyrkande förslaget om upphäfvande af skyldigheten för den som under hofrätt vädjar att ställa borgen för köstnad och skada; samt n:r 90, afstyrkande mötion, ätt lagens stadgande i 17 kap. 32 4 R. B. om sakens ställande till framtiden, då den kan uppenbar varda, skulle förändras, biföllos utan diskussion. Statsutskottets memorialer n:r 297, tillstyrkande att svenska riksdågshandlingarne ifrån 1809 må öfverlemnas till danska riksdagsbiblioteket, emedan vi förut redan erhållit danska riksdagshandlingarne, och a:r 299 om införandet af en i riksgäldskontoret: reglemente, innehållande de lönevilkor för riksgäldskontorets tjenstemän, som genom sista voteringen i förstärkt statsutskott blifvit bestämd, godkändes utan diskussion. N:r 298 om utgången af en votering i förstärkt statsutskott rörande förenämda lönevilkor för riksgäldskontorets tjenstemän lades till handlingarne. Bankoutskottets utlåtande n:r 88 afstyrker hr Ehrenhoffs motion, att svenska staten skulle döda eller afsäga sig det lån på 12,000,000 rdr, som blifvit afslutadt med Salomon Heine i Hamburg och Nordtyska banken; men tillstyrker deremot ett förslåg, som blifvit väckt inom bankoutskottet, att, omnågon del af denna statslånefond en längre tid blir obegagnad för sitt egentliga ändamål, bankofullmäktige bemyndigas att;:då sådant med fördel kan ske, använda dessa medel till uppköp af de obligationer, som svenska statsverket för samma lån utgifvit. Detta blef äfven utan diskussion bifallet. Derefter justerades 2:ne uti-Cleri comitialis cirkrlär, ionehållande en utförlig framställning om de vid riksdagen afhandlade och beslutade åtgärderna i afseende på folkundervisningen, äfvensom på hvad punkt frågan står om fölkskolelärares pensionering. Erkebiskopen tillkännagaf att åtskilliga förslag till ständernas underdåniga. skrifvelser vore samma afton att förvänta från riddarhuset, för hvilkas emottagande presteståndet ville någon stund qvarstanna; men då, efter en stunds: fruktlös väntan, inga skrifvelser afhördes, åtskildes ståndet, sedan erkebiskopen tillkännagifvit att i morgon tisdag kl. 12 blifva riksstånden på öfligt sätt inbjudna att följaåde dagen eller nästa onsdag bevista högtidligheterna i Storkyrkan och på rikssalen för riksdagens afslutande. Borgareståndet. Statsutskottets memorialer n:o 297 och 298 lades .till handlingarne, och n:o 299, med förslag. till-en paragraf i riksgäldskontorets reglemente, godkändes. Härefter föredrogs. bankoutskottets utlåtande n:o 88, i anledning af väckta förslag om vissa föreskrifter med afseende å statslånefomden, hvarvid. ttskottets i första punkten gjorda afstyrkande af hr Ehrenhoffs motion om åtgärder till lånets dödande blef utan diskussion bifallet, mot utskottets hemställan, att bankofullmäktige må, derest det visar sig ätt större eller mindre summa af -statslånefonden ej erfordras för dess ursprungliga ändamål, använda densamma till inlösen af för statslånet utgifna obligationer, uppträdde hr Ekman, anförande att, om ett sådant beslut fattades, skulle kursen å obligationerna genast stiga. Det Vore så mycket olämpligare att bifalla utskottets förslag, som riksgäldskontoret kunde, om det finner lämpligt, inköpa äfven dessa obligationer; hvarföre genom begge verkens uppträdande blott ytterligare kursstegring skulle föranledas. Talaren ansåg det osäkert, huruvida medlen med nu bestämda -räntefot komma att begagnas eller icke. Skulle det visa sig att medlen ej med den höga räntan kunna begagnas, så borde denna nedsättas. Talaren yrkade att förslaget måtte lemnas utan afseende, i hvilket yrkande flera hördes instämma: Hr Lallerstedt instämde ock med hr Ekman öch fann utskottets. förslag ur hvarje synpunkt olämpligt, enär dermed endast skulle beredas en ytterligare fördel för långifvarne derigenom att kursen å obligationerna, om förslaget blefve bifallet, komme att stiga. Ville man ånyo bringa lånefrågan under öfverläggning, borde ständerna uttala sig i alldeles motsattriktning, eller att räntan å lånet borde nedsättas, föratt bereda skyndsam utlåning af rhedlen. -Bankofullmäktige hade redan från början satt räntan högre än den bördt vara, en naturlig följd deraf att icke kostnaderna för det utländska lånets upptagande och återgäldande ensamt fått bestämma räntefoten, som i sådant fall alldra högst kunnat blifva 8 procent. Den fullmäktig, som man tillskrifver afgörande rösten i bankostyrelsen, hade företagit sig en undersökning om rätta ändamålet med lånets upptagande och kommit till det märkliga resultat, att detta ingalunda kunde vara att undanrödja all svårighet och tyngd för handeln och näringarne, utan att tvärtom genom de dryga lånevilkoren borde åstadkommas en nyttig eggelse till de erhållna försträckningarnes punktliga liqviderande och till en viss återhållsamhet i nya företag. Det syntes talaren olämpligt att man ingått i sådana funderin gar, emedan de äro helt och hållet främmande för ständernas beslut, hvarmed naturligtvis afsetts att bereda handeln och näringarne all möjlig lättnad, och det vore dessutom alldeles öfverflödigt. att tala om eggelse till återhållsamhet i företag på en tid, då öfver bela verlden företagsamheten ligger nere på ett sätt, hvartill man aldrig tillförene sett exempel. Det vore högst onaturligt att, då räntan i andra länder är 2 procent och derunder, här hålla den vid en så hög ståndpunkt. Deraf hade icke näringsidkare och köpmän stor fördel, utan hufvudsakligen kapitalisterna, som genom konstlade medel finge långt högre ränta på sina pengar, än eljest vore möjligt. Men det vore icke för deras räkning lånet upptagits, utan tvärtom för att nedsätta deras anspråk. Talaren trodde att utan konstiga medel räntah nu icke skulle kunna vara så hög som 6 procent. Hos oss som i alla andra länder blir icke efter krisens härjningar behofvet af penningar stort, förr än affärerna. i den mån förtroendet återkommer, vinna nytt. lif; men dermed borde det icke kunna dröja så länge. Om-man nu: återköpte statsobligationerna, i stället för att nedsätta räntan, skulle det måhända öm en eller annan månad återigen blifva ondt om penningar. Med statslånet borde till en början. blankokrediten ersättas och, så snart affärerna repa sig, blefve det ingen svårighet. att med måttlig ränta nyttigt använda hela statslånet. Hittills hade det väl näppeligen tjenat till annat än att hjelpa större bolag eller affärsmän, som för tillfället icke hade någon-annan utväg att reda sig. Då emellertid intet beslut abgående nedsättning i räntan numera kunde vid riksdagen åvägabringas, finge mar nöja sig med att afslå helg bankoutskottets betänkande, och höppas att bankofullmäktige icke lemna ur sigte den verkliga afsigten med statslånet. . : a Hr Brinck förenade sig äfyen med hr Ekman, samt trodde, att genom bifall till utskottets förslag afsigten med lånet skulle förfelas och kostnaden ej blifva mindre, Palaren brinräde om: våra förhållandeh, hvilka göra det omöjligt för industrien att erlägga 9 procents förlagsränta, samt ansåg att, då denna borde hjelpas, penningarne bordt lemnas till vanlig ränta och staten ersätta förlusten, hvilken återgäldades flerfaldigt -af en Kifvad industri; yrkade afslag. Hr Ekelund yrkade äfven afslag, och ville ätt räntan. mediförsta skulle nedsättas-till 6 procent: ; Sedan derefter .hrr. Ekholm, Boman och. Almgren, äfven yttrat sig, ehuru utan att framställa något be-Å stämdt yrkande, blef utlåtandet afslaget, hvarefter ståndet förehade enskilta ärenden. Bondeståndet. X Efter en kort stunds sammanvaro och utan att någon diskussion uppstod åtskildes ståndet. DAGENS PLENA. Ridderskapet och Adeln. Sedan åtskilliga protokoller blifvit justerade för:drogs sammansatta banko-och lagutskottets utlåtande nr 8, angående lagstiftning för enskilta banker, samt ladestill handlingarne; I öfrigt upptogs