Aftonbladet – 9 mars 1858, sida 1

DEN SISTE AF SIN ÄTT. AF JF. SMITH. Då doktorerna på femte dagen förklarade att krisen var förbi, och att de hoppades kunna rädda henne, kände bankirens tacksamhet och glädje inga gränser, och dock tvekade han att gifva det enda bevis derpå, som förnuftet och hans faderliga kärlek med lika rätt fordrade — ändringen af hans beslut. Väl hundra gånger under hennes sjukdom hade dessa ord sväfvat på hans läppar, men en förlångt drifven hederskänsla hade åter hvarje gång tillslutit dem, Hon blir åter frisk, tänkte han, xoch tiden skall kanske försona henne med tanken att blifva Mark Raymonds maka.x Hur mången resonnerar icke så och leker med sin lycka, tills det är för sent. Är det ingen fara för ettrecidiv? frågade ban. Ej af febern. : Bankirens ansigte strålade af glädje. Men... läkaren tvekade, rädd att kanske onödigtvis väcka en oro hos fadren. Fortfar., sade denne. ,Misstanken om ett ovåt är värre, vida värre än vissheten. Hvad ville ni meddela mig? Att den sjukdom, som nu hötar-er dotter, ehvru af en olika karakter; och-långsammare i sina härjningar, ej är mindre oroande — jag menar: tvinsot. Såväl min lärde medbroder som jag sjelf äro öfvertygade, att miss Barnard har någonting på sinnet, som gör: det omöjligt för henne att blifva frisk. Hvad det , tillhör icke oss att utforska; detta tillhör den sjukas far än läkaren. — ) 6e Aftonbl u:r 10—18, 20—37, 3 —55