Aftonbladet – 9 mars 1858, sida 1

dock något, ochthon fästade sig dervid med hela ungdomens värma, som alltid målar sina önskningar i de gynnsammaste färger. Från den stund detta löfte gjordes märkte både miss Atkins och mr Barnard en synbar förbättring hos Henne: En rodnad, så skär och fin som den första vår-rosens, började åter spridas öfver hennes sköna ansigte och förtaga något af dess dödsfärg. Hon log emot sin gamle far, och detta leende befästade honom i det beslut han tagit. Han skref samma däg till Mark och yttrade en önskan att få se honom tidigt följande förmiddag. — — Hans mynåling infann sig punktligt och belsade på sin förmyndare, som var i biblioteket, med en min af trumpen envishet, hvilket icke -bådade något godt för de unga älskände. : Hans första ord Var en fråga efter Marion. Hon är bättre, himlen vare lof! mycket bättre, svarade fadren. Den feber, som under flera dagar hotade hennes lif, har gifvit vika för läkarens skicklighet. Mark, tillade hah, det är i anledning af mitt barn jag önskar tala med dig. Du känner den öfverenskommelse som ingicks mellan din salige far och mMig. Fullkornligts, var svaret, och min lycka beror på dess uppfyllande. Lyckan; svarade bankiren, är ingen sjelfvisk känsla; den kan ej vinnas på bekostnad af;en annans; vi ega den fullkomligt endast då, när vi dela den med någon, när vi finna ett hjerta som glädes med 0ss. bJa, så är dety, svarade den unge mannen, söm började ana hvad sorti skulle följa i: SMarion lider vid blotta tanken på detta giftermål. Ja, jag vill icke dölja för dig, att det var mitt meddelande derom som förorsakade hennes sjukdom. Handla således ädelt