Aftonbladet – 8 mars 1858, sida 2

jagt: En ypperligare jagtmark än Crowshalls fins icke. Den står er gerna till tjenst. Tillåter ni mig fråga med hvem jag talar 2 Med squire Hastings förste skogvaktare, var svaret. En förträfflig herre. Ni har kanske sett eller hört talas om honom ? Jag har settsquire Hastings, svarade Dick, ännu mera på sin vakt, och tackar för ert tillbud, som jag kanske begagnar mig af, innan jag lemnar orten. Jag bor på Den uppgående solen, i fall ni skulle vilja söka mig. Får jag fråga hvad ni heter ? Hartly, sade skogvaktaren. Och ni? Under det han gjorde denna fråga, märkte Dick att han flyttade handen från bösspipan till hanen, och af en ingifvelse, som han knapt sjelf kunde förklara, svarade han utan tvekan Chason. Hans efterhängsne kamrat upprepade namnet i en ton som vittnade om att han varingenting mindre än öfvertygad att det var det rätta, och de fortforo för en stund att gå bredvid hvarandra, utan att säga ett ord, ynglingen med vaksamt öga på sin följeslagare. De kommo slutligen till en af de portar, som ledde inåt parken; skogvaktaren sade här Dick god natt, tillade att han på morgonen skulle uppsöka honom på värdshuset, och försvann snart i parken. Jag är icke feg, tänkte den unge mannen, men jag kände mig ingenting mindre än väl till mods vid mötet med den der karlen. Nan varnade mig för att stanna vid Crowsball. Är det möjligt att någon plan blifvit uppgjord att — nej, nej; denna förmodan är alltför orimlig. Oaktadt denna slutsats, tvekade han att gå vidare, ty han erinrade sig att han skulle passera en bro, som låg i rät linie, med en vin