Aftonbladet – 6 mars 1858, sida 3

honom i armen; på samma gång såg hon forskande i hans ansigte och log. Lefvande mumlade hon, verkligen lefvande! Mina drömmar slå alltid in. Jag sade Amen Corner ätt ni skulle undkomma honom. Ni känner då igen mig ? Den gamla qvinnan svarade endast med att säga Dick. Hvad i himmelens namn, kan väl förmå ers, fortfor den unge mannen, att så gammal ni är, och vid:en så olämplig timma uppehålla er på kyrkogården, då ni borde. hvila i er säng? Det var min mening att besöka er i morgon bittidan, fortfor han, men slumpen har förekommit mig. ; Och hvarföre skulle ni besöka mig? frågade qvinnan häftigt. För atl tacka er för all er fordna vänlighet, svarade ynglingen, och betyga er min erkänsla derför. Vid ordet: erkänsla uppgaf Nan Willis ett sakta, hest läte, mer likt hväsningen af en orm, än ett menskligt skratt, Den unge mannen drog sig tillbaka med en ovilkorlig rysning; det 1 ig någonting hemskt i detta ljud. Erkänsla! erkänsla! upprepade hon flera gånger med gäckande röst; hvilken fjolla han måtte tro mig Vara, som anser sig kunna bedåra mig med sådana ord — ett falskt småmynt af en falsk verld. Ser ni ej att mitt hår är grått och min panna fårad af den erfarenhet jag vunnit? Det är ej ett enda af dessa -veck), tillade hon med bitterhet, som icke. förklarar tillvaron af en sådan. känsla som tacksamhet för en lögn, en nedrig lögn; Det var en tid då jag tyckte om er; Dick, ty jag ansåg er sannfärdig och hedeqlig.. Kanske var ni .så då — ni yar barn — men nu — nu hatar jag eri Och hvarföre skulle ni hata mig? frågade ynglingen,