Aftonbladet – 6 mars 1858, sida 3

Ett ögonblick tänkte han att han borde bekämpa den förtviflans liknöjdhet, som hotade att förqväfva all hans själskraft, och nästa stund öfverväldigades han af sin smärta och gret — tårar, så bittra som endast den första, djupa hjertesorgen kan framkalla! Hade hans oädle fiende kunnat bevittna hans förtviflan, hvad han skulle triumferat! För denna förödmjukelse var emellertid Dick förskonad, och lyckligt så för dem båda, ty i hans nuvarande sinnesstämning skulle baroneten blifvit kallad till en sträng räkenskap. Midt under sina drömmar stördes den olycklige unge älskaren af en djup suck nära intill sig. Han såg upp och blef varse Nan Willis, lutad emot stättan, och som Nicholas beskrifvit, med ögonen fästade på herrgården, hvars ståtliga torn lyste i månskenet öfver trädkronorna. Man unde ej misstaga si på hennes besynnerliga gestalt, der hon odd med båda händerna omslutande sin kryckkäpp, och vaggade fram och tillbaka, liksom plågad af något; ynglingen kände genast igen henne och gick fram till henne, Den gamla gvinnen hörde hans fotsteg på den sandade gångstigen. Tillbaka! Gå er väg skrek hon. med sin skarpa, gälla röst; hvad vill ni mig? Jag är för fattig att plundra, för usel att gyckla med. 3 ar : ; a Dick såg att hon började skrufva af knappen. på käppen, men fästade ringa vigt dervid, då han var alldeles okunnig om hennes motif derför, och fortfor att närma sig. Tillbaka upprepade hon; ni är varnad ! Frukta intet sade han; det är en gammal vän, och hvarken en ftjuf, eller någon som: skulle vilja håna eller förolämpa er, Har ni glömt mig? : Vid ljudet af hans röst spratt Nan till och nalkades utan tyekan nära nog för att fatta