Aftonbladet – 6 mars 1858, sida 3

rr föl. mmm kan väcka deltagande hos den som är så ung och lycklig som ni? Ni har vunnit en, större seger än ni sjelf kan föreställa en, tillade hon; ni har öfvervunnit mig. Fade andra liknat er, skulle mycket lidande: blifvit dem. besparadt, liksom mig stora sr .mvetsqval. Hon räckte fram sin vissr sade hand: Dick ville lägga sin börs der, men hon stötte den ifrån sig med förakt. Icke. en skilling,, mumlade hon; den skulle bränna min, hand som smält bly. Gif mig er hand, endast den. an räckte henne handen och kunde knapt återhålla en rysning; det var som om han. slutit handen af ett lik uti sin. Emottag tillika ett löften, fortfor kon, — ett. som jag litet trodde att jag någonsin skulle få skäl att gifva, och må den döda, som hvilar nära bredvidfoss, vara vittne dertill; hände hvad som helst, skall aldrig Nan Willis lyfta ett finger för att skada er. Skada mig upprepade hennes åhörare, som; började tro att hennes förstånd var rubbadt; huru, eter hvarföre, i himmelens namn, skulle ni kunna och vilja skada mig ? De svagaste varelser hafva sina vapenn, var svaret; naturen förser dem, såväl som de starkaste dermed, till försvar. En dag skall ni kanske förstå mina ord. Och säg mig nu, Dick, hvilka äro edra planer för framtiden ? Jag ämnar fara till Australien för att uppsöka Martha och hennes bror. Aj, ajl. Det kommer, det kommer!, mumade den besynnerliga varelsen. Hvem kunde hafva förutsett det? Hur blinda vi äro! Guds vilja blir dock i sinom tid spord. Jag förstår er icke? Jay det är ej heller nödvändigt,, svarade lvinnan häftigt. Det dagas tids nog. Skyndar r från England; det är farligt att dröja. ; ! (Forts.