Aftonbladet – 6 mars 1858, sida 3

I HMLUemM mm VÄ MÄ UIÄ Än Emedan ni hånar mig. Jag hånar ingen, svarade han vänligt, och minst af alla skulle jag kunna göra mig skyldig till en sådan grymhet emot er. Ni måste vara bra förändrad, Nan. Jag tyckte väl alltid att ni var besynnerlig, olik andra menniskor; kunde ej rätt förstå er, men aldrig har jag förr än nu funnit er orättvis. Ja, ja, mumlade qvinnan, jag är förändrad. Hvarföre skall ni misstänka mig för falsk. het, fortfor Dick, då jag säger att jag är tacksam för er fordna vänlighet? Har. ni ej flera gånger skyddat mig för Amen Corners grymma våldsamhet? Fror ni att jag hvarken har minne eller hjerta ? Båda delarne äro, sällsynta här i verlden. Så tag emot dem med välvilja, då ni finner dem, svarade den unge mannen, i stället att misstänksamt stöta dem ifrån er. Jag behöfver. ingenting af er; tvärtom, skall jag känna mig lycklig att få bistå er, om ni vill tillåta det, ty jag är mer än till hälften öfvertygad, att lyckan varit njugg emot er under min frånvaro. ; Som ni ser, anmärkte qvinnan, har den lemnat mig ensam på min ålderdom att dö — öfvergifven af den som hemtade lif från mitt lidande hjerta, Nu lemnar han mig att begabbas af dem, som äta hans bröd: detta bröd som jag förvärfvat åt honom; då ett ord, ett enda litet ord af honom voro nog att tysta dem. Men har ni verkligen ingentingn, fortfor hon i sin förra misstänksamma ton, patit bedja mig om? ; Nej, ingenting, upprepade Dick förvånad. Inga frågor att göra mig? Nej, ingen — om icke den hur jag kan vara er till tjenst? å Och är det verkligen möjligt, utropade. Nan Willis, häftigt skakad, att den skröpliga . ooh föraktade varelse, som står framför er,