Aftonbladet – 6 mars 1858, sida 2

Ni känner ej min herren, utröpade.:Jacob med ett svagt leende; ty hans vägar gå ej så rätt på saken som edra alltid gjort, Han gör aldrig något utan beräkning: eller ger ut en skilling utan utsigt att få igen den tiofaldigt. . Hvad skulle han bry sig om Marthas brorson eller Georgs son? ; Ej ett grand, mumlade värdinnan. Vi behöfva ej påminna våra läsare, att Dick sedan någon tid bemäktigats af en aning, att det hvilade något hemlighetsfullt öfver hans härkomst, och att Roderick Hastings hade någon förbindelse dermed; och han förebrådde sig nu att han ej tvingat denne till en förklaring, innan han lemnade Londons Lyckan tycktes emellertid nu. hafva försatt honom i möjlighet att finna en lösning på gåtan, och hans hjerta klappade högt af längtan dervid. En sorglig eftertanke qväfde emellertid hastigt glädjen; Marion skulle tillhöra en--annan. Hvad vore nu lycka och rikedom för honom? De hade förlorat allt värde, ty hans förhoppningar voro förbi. Det enda som gaf honom verklig tillfredsställelse var, planen att lemna England och att genom ett ombyte af scener i främmande land söka en sinnesfrid; som han ej längre kunde känna i England. Att stanna qvar och veta Marion vara Marks maka — att kanske möta henne utan att våga vexla ett ord, en blick — detta var ett själsqval, som han kände sig ej hafva mod att uthärda. Antingen skola vi aldrig träffas åter, tänkte han, eller, om vi göra det, hur olika är ej allt! Hennes leenden äro då för en annan. Det skulle vara ett brott att trycka den hand, som så nyss darrade i min — att bedja henne upprepa de ord, som ljödo liksom en ljuf musik för mig. Då lyckan flyr oss, är det bäst att söka glömska ; Ni är sorgsen, sade hans gamle vän Ni