Aftonbladet – 6 mars 1858, sida 1

Hm ! sade skolmästaren då Michael lemnade rummet, herrn och frun borde byta namn. ? Prat! sade en gammal hederlig förpaktare, som i trettio år varit en af husets kunder; mrs Bunce är en god qvinna, och Michael kan med allt skäl hafva förtroende till henne. Samma: afton blef det kändt i byn, att en mycket vacker gentleman kommit till Den uppgående solen, och gissningarne voro mångahanda hvem han kunde vara och hvilka affärer fört. honom till Crowshall. Då det blef tid att gå i kyrkan dagen derpå, hade nyfikenheten nått sin höjd. Skolbarnen hade börjat första psalmen, anförda af Nicholas, som, efter hvad våra läsare påminna sig, af doktor Gore blifvit befordrad till den lediga klockareplatsen, då Patience i sin prydligaste drägt, med högtidlig värdighet kom skridände uppför kyrkogården stödd vid Dick Tarletons arm. Många och nyfikna voro de blickar som följde dem. Ingen känner igen mig,, tänkte ynglingen med en suck. , ; Han såg upp mot predikstolen, i hopp att få se kyrkoherdens vördnadsvärdn drog men han var dömd att-svikasi sina förhoppningar. Doktorn. var rest till Bath för sin helsa och en ung prest af ett högmodigt och pedantiskt utseende fylde hans plats, Från predikstolen vandrade. hans blickar till klockarens plats och mötte: Nicholas ögon, som med forskande uppmärksamhet voro fästade på hönom. Dick log. Den gamle mannen tviflade ej längre; han var säker att det var samma gosse han så bjertligt höljaf; som brukade komma till honom på kyrkogården och tala med honom, under det han gräfde, och som han lärt bokstäfverna, med rafstenarne — till abe-bök. Han hade ofta undrat hvad söm blifvit hang