Aftonbladet – 6 mars 1858, sida 1

begära hans råd och göra afseende på hans omdöme och önskningar, som hennes företrä derska funnit i att förödmjuka honom. Följden var att värdshusets kunder — synnerligen de som togo på kredit — började märka att den hittills så ebetydlige, lilla värden var en talangfull man. Till en början nedläto de sig att lyssna till hvad han hade att säga, och slutade med att se upp till honom som ett riktigt ljus. Under detta lyckliga förhållande rullade åren fram sin vanliga gång. Värdshuset hade under sin nya herrskarinnas tillsyn fått ett helt Volika utseende; intet besvär tycktes henne för stort, för hennes gästers beqvämlighet, och om någon enda drog på munnen åt hennes låga härkomst, voro deremot de flesta af byns invånare högljudda i hennes pris, och allramest de fattiga. Dem glömde hon aldrig. Det var en lördagsafton och förmaket, som vanligt, fullt af gäster, då postvagnen från Newark kom och stannade utarför värdshuset för att aflemna en passagerare och hans saker. Mrs Bunce och uppassaren, en stör och stark bondgosse, som hon antagit, till en del af barmhertighet, stodo i dörren färdiga att emottaga honom. Kusken lyftåde ned två tunga kappsäckar, öppnade vagnsdörren och hjelpte en ung man af ett särdeles behagligt utseende stiga ur. z Önskar ni rum för natten, sir?, frågade värdinnan. Gentlemannen, som höll på att betala kusken, vände sig hastigt omvid ljudetaf denna röst, och betraktade henne en stund under ett utrop af förvåning. Till stor förundran för uppassaren, Michaelöch gästerna i värdshuset, som närmat sig fönsterna för att betrakta vagnen, tryckte han en hjertlig kyss på hennes blomstrande kind. : RNi misstar er; sir., sade Patiende i dethon