Aftonbladet – 5 mars 1858, sida 2

Fv et SVR OCH ORONNIICKIIga ställningen innebär, och hvartill vi-en annan dag skola återkomma. Det synes, anmärker danska tidningen Dagbladet i sina betraktelser öfver den politiska ställningen för dagen, som skulle franska regeringen ha bättre utsigt att få sina önskningar. med anledning af attentatet uppfylda i de mindre grannstaterna än i England, der ett i och för sig temligen oskadligt och förnuftigt förslag blifvit förkastadt, endast derföre att initiativet kommit från utlandet, hvarvid icke fästats något afseende på den omständigheten, att uppmaningen kom från en vänskaplig och allierad makt. — Hvad England angår, kan det skedda, enligt hvad vi flera gånger anmärkt, icke göras ogjordt, och frågan är nu endast derom, att alliansen icke helt och hållet uppoffras af den nya ministeren, som kommer till stånd under en stark jäsning och derföre möjligen kan blifva tvungen att gå längre än den sjelf önskar. Oppositionen triumferar öfver Palmerstons fall; och yttranden sådana som det, hvilket förekommer i en korrespondens från London, att man nu känner liksom hade det föregått en rensning af atmosferen, öfver hvilken imperialismens skuggor städse sänkte sig allt djupare och djupare ned — sådana yttranden vittna buru starkt den allmänna meningen blifvit upprörd, och huru litet afseende man fäster vid den sida af saken, som lord Palmerston sökte framhålla, nemligen att det vore en pligt mot en så: nära bundsförvandt som fransmännens kejsare att förhindra att i England kunde: stiftas sammansvärjningar mot hans lif. I andra stater hafva. deremot de franska depescherna icke i någon synnerlig grad stött nationalkänslan, oaktadt man der är betänkt på temligen betydliga förändringar i den gällande lagstiftningen. Samma dag, som komplottbillen förkastades i engelska parlamentet, höllo belgiska deputeradekammarens liberala medlemmar ett privat sammanträde, der efter långvariga öfverläggningar med re majoritet beslöts, att man skulle rösta för det i anledning afattentatet framlagda lagförslag, enligt hvilket regeringen skall ex officio anställa åtal mot de tidningar, hvilka förnärma främmande furstar, medan åtäl tillförene voro beroende deraf, att vederbörande sändebud framstälde begäran derom. I Schweiz har regerihgen stält de politiska flyktingarne i flera kantoner under polisuppsigt, och den har endast gjort invändningar mot de i Frankrike införda strängare passbestämmelserna, hvilka i hög grad besvära grannstaterna. Franska sändebudet i Bern har nemligen underrättat förbundsrådet derom, att en vandringsbok och ett pass från Schweiz hädanefter icke komme att gälla i Frankrike, såvida de icke äro förseddda med hans påskrift, och att, för att erhålla densamma, det är nödvändigt att den resande personligen inställer sig hos franska legationen. På detta sätt skulle alltså hvarje schweizare, som ville begifva sig till Frankrike, vara nödsakad att taga vägen öfver Bern, och olägenheterna härvid äro så stora, att förbundsrådet genom sitt sändebud i Paris anmodat franska regeringen att återtaga sitt påbud i detta hänseende. I Sardinien slutligen har, likasom i Belgien, blifvit föreslagen en skärpning af presslagen och en modifikation af juryn, hvartill grefve Cavour bestämde sig först efter långt betänkande, och det var hufvudsakligen engelska regeringens handlingssätt som bestämde honom att gifva efter för franska sändebudets önskningar, så att oppositionen i underhuset icke hade så alldeles orätt, då den påstod att lord Palmerston gaf de svagare staterna ett farligt exempel. En korrespondent från Turin vill emellertid veta, att Frankrikes fordringar gingo vida utöfver det, hvartill Cavour samtyckt, enär dess sändebud, hr Latour-dAuvergne, skall ha ifrigt arbetat på att vinna konungen för en RN Ag och för genomtdrifvandet af en hel följd af preventiva och repressiva åtgärder mot det revolutionära partiet. Men dessa föreställningar sägas hafva gjort föga intryck på konungen, hvars svar gick ut på atf utomordentliga säkerhetslagar vore öfverflödiga och otjenliga i Sardinien, hvarvid hänvisades på Genua, der en revolationär rörelse blifvit fullkomligt undertryckt, utan att man behöft gå utöfver bestående lagar, eller föreslå några nya. Det är likväl nu sannolikt att det lagförslag, som ministerpresidenten Cavour framlagt för deputeradekammaren, icke blir antaget, eller att det i hvad fall som helst kommer att stöta på en kraftig opposition, då underrättelsen om komplottbillens förkastande i underhuset gjort ett starkt intryck i Turin samt omstämt en del af det frisinnade partiet, som förut visade sig böjdt att göra några eftergifter för Frankrike. Kronprinsen-regenten bar i dag — hållit konselj. — K. M:t har, enligt Posttidningen, den 17 sistlidne Februari, på gjörd ansökning, To RNE: skev, Ö