Aftonbladet – 5 mars 1858, sida 2

Dick. vÖka ej hennes bedröfvelse genom ätt underrätta henne om min. Så snart jag kommer fram eller får något att meddela digy skrifver jag; till dess farväl De båda vännerna skakade hvarandras hand och skildes åt, Stora förändringar hade inträffat på Den: uppgående: solen sedan vi sist införde våno. läsare derstädes. Den känsla af sjelfständ;ghet Michael Bunce visat efter sin hvstrus död, började gifva vika för vanans Mkt och miss Janes oupphörliga anfall, hvilken ej uraktlät att åtminstone hundra gånsr.er om dagen påminna honom, att hennes saliga fasters önskningar ännu voro ouppfyXda. Stundom undrade hon hur någon menviska kunde lefva med en sådan tyngd På sitt, samvete, till dess slutligen den enfaldige värden började, lindrigast sagdt, se sig sjelf i en ganska tvifvelaktig. dager, och den sluga miss Jane återvann så småningom en betydlig del af det välde henres aflidna tant utöfvat öfver honom. Men hon spände bågen för hårdt — och den brast slutligen. Hon påyrkade att hennes onkel skulle gifva Patience afsked från sin tjenst. Michael gjorde det, men på ett sätt som hon minst hade väntat. Han gifte sig med henne, och hade från den dagen alkdrig skäl att ångra sitt beslut. Mrs Bunce den andra skulle måhända funnit det svårt att blifva qvitt mrs Bunce den förstas nigce, om den unga damen ej sjelf påskyndat, katastrofen genom sin oförsigtighet, ty hon fick ej förr höra talas om giftermålet, som hållits. hemligt några dagar, än hon rusade in i köket, der bruden helt anspråkslöst förrättade sina vanliga sysslor, och började öfverhopa henne med förebråelser. Du, sade hon, en simpel piga, en stackare: uppfödd af allmän -barmhertighet, du vå aga min fasters platsb, (Forts