Aftonbladet – 5 mars 1858, sida 1

DEN SISTE AF SIN ÄTT. AR JF. SMITH Kort efter hennes födelse, fortfor bankiren, inträffade.en af dessa fruktansvärda kriser, som stundom skaka.den kommersiela verlden; och det: handelshus; nu så mäktigt och ansedt, af hvilket jag då blott var den yngre kompanjonen, var på punkten att göra bankrutt. I denna farans stund stälde den vän jag syftat på, med det ädlaste förtroende, sina rikedomar till min disposition, Det är väl sant att han ej förlorade en skilling genom sitt förtroende till min redlighet och den tablå jag framlade öfver vår ställning, men risken var i alla fall stor. Han riddade både firmans och mitt namn. Allt hvad han ville emottaga till erkänsla för sin oegennyttiga vänskap, var ett högtidligt löfte af mig, att våra barn en gång skulle förenas, och sålunda det band mellan våra familjer ytterligare befästas, som ej heller motgången kunnatrubba; ku gaf detta löfte; kan jag — bör jag bryta et? Dick suckade i den djupaste ångest, då han sålunda fann sig uppfordrad att uttala sin egen dom, besegla ett helt lif af lidande. Du svarar mig ej? tillade mr Barnard. Den man, som kunde handla så ädelmodigt, ni nyss beskrifvit, sade Dick, skall ej fordra -uppoffringen af er dotters lycka, Han är död.n Och hans :son? Föordrar att löftet. till hans far skall uppfyllas. Den olyeklige ynglingens sista hopp försvann vid dessa ord, hvilka förstörde äfven ) 80 Aftonb. Dir 10—18, 20—37, 39—52