Aftonbladet – 5 mars 1858, sida 1

DE ta RR ERNN FAANE7-n välgörare och ett kortare till hans dotter, hvilket han, oförsegladt, inneslöt i det förra. I sitt bref till mr Barnard tackade han honom: ännu en gång för alla åtnjutna. välgerningar, hvilka han med en känsla af oberoende :afsade sig för framtiden, och slöt med en varm önskan för hans lycka och välgång. I brefvet till Marion — -men hvarföre söka beskrifva det? Det är måhända få af våra läsare, som icke en gång i sitt lif skrifvit ett sådant bref. I några få ord innehöll det allt hvad smärtan i förening med en manlig sjelfkänsla kan uttrycka, all den ömhet, den beundran, hvaraf ett hjerta, sådant som Dicks, var mäktigt. Sedan han slutat ringde han på betjenten och tillsad2 honom att skafta sig en gigg. En gigg, sir,, upprepade James och betraktade de inpackade sakerna. Jag hoppas ni ej reser bort för lång tid? För någon tid, tror jag, svarade Dick undvikande. Ledsamt det, sirv, svarade betjenten; det blir sig bra olikt här hemma medan ni är borta, och ... Jag blir snart glömd och min plats upptagen, anmärkte Dick, dock vida mer sorgsen än förbittrad. Jag har ondt om tid; lägg detta bref på bordet i biblioteket, på det din herre må se det strax han kommer hem. Vore det ej bättre om ni väntade, sir, och sade honom farväl? frågade karlen aktningsfullt, ty han fattade att något obehagligt måtte: hafva händt, och i följd af sin unga matmors och hennes guvernants hastiga resor till landet och genast derefter den unge mannens, gissade han skarpsinnigt af hvad naturdet måtte vara. Nej, nej! svarade Dick häftigt; jag har redan sagt mr Barnard farväl Giggen kom och han for genast till:sin