Aftonbladet – 5 mars 1858, sida 1

genom att uppriktigt säga mig sin förbindelse med er dotter. Men nej — han såg mig: på brädden af min-undergång ochlog af triumf öfver, min olycka; Mr Barnard teg. Mycket som Dick ytträde, tillskref han en känsla af svartsjuka; då ynglingen fick höra sin rivals namn; dock låg det någonting så falskt i Marks uppförande, i det sätt, hvarpå han förrådt de tvenne älskande för honom, att. han ej: kunde rätt förena det med sina: stränga begrepp om heder. Var varsam med er dotter, sade Dick, i det han steg upp för att lemna rummet, på det slaget ej må förkrossa henne — ty hennes kärlek var ej flyktigt gifven och kan ej så lätt utplånas, Säg henne, att då jag lyder hederns och tacksamhetens stränga bud, visar jag att mitt hjerta ej var helt och hållet ovärdigt henne. Löften äro ofta. förhastade, mumlade bankiren då han blef ensam. Jag önskar till Gud att jag aldrig gifvit dettal NIONDE KAPITLET, Du fridens tempel, i hvars hägnad hvilar Så mången barndomsvän, som smärtans ilar Ej störa mer! Hvi skall jag längre lida? Gif äfven mig ett rum vid deras sida. Till mr Quills obeskrifliga förvåning lemnade Dick kontoret utan att lyssna till hans anmärkningar rörande de räkenskaper den punktlige gamle. herren gifvit honom att genomgå. Någonting i-olag, mumlade han för sig sjelf; någontingi olag. Himlen vare lof att det ej är i dessa affärer! Hans hjerna tycks vara oredig,. och mr Barnards föga bättre. Lyckligt för firman att jag är tillstädes! Och med denna anmäraning satte mr Quill