Aftonbladet – 3 mars 1858, sida 1

om det är ett fel; säga honom att tvenne menniskors lycka, som båda äro bonom :kära;beror på ett ord, ett leende af honom. Lita på mig; han skall icke Vredgas. Nej! sade Dick med fasthet. Så djupt jag känner att denna bekännelse skall förolämpa min välgörare, vill jag dock ej gifva honom rättighet att förakta mig, genom att göra dig tilldeltagerskai min förvillelse, att söka en ursäkt för min djerfhet; mitt vansinne under förevändningen att du delar den. Jag måste ensam bekänna min dårskap för honom. Bättre, tusen gånger bättre att jag blir förenålet för hans vrede än att en enda skugga if köld och övänlighet skulle uppkomma melan dig och din far. Det låg någonting så ädelt i hvartenda, hans skyddlings ord, att.mr Bernard blef rörd; och för första gången i sitt lif kanhända sörjde an öfver en förbindelse, på hvilken hån gifvit sitt hedersord, och för hvilken han ansåg sig tvungen att uppoffra Marions böjelse och förstöra den unge mannens framtida lycka, som vän redan älskade som en son; Mer hans redersord var ett band som inga konsideraioner kunde förmå honom att slita. Det hade blifvit gifvet åt sir Mark Raymönds far, då jan åtog sig förmyndareskapet öfver hans son, De hade varit vänner i ungdomen och den ike baroneten hade under någon svår kris-i len kommersiella verlden; räddat detHanlelshus, hvari mr Barnard våren kompanjon, ych följaktligen äfven hans förmögenhet. Han beslöt att draga sig undan, så att. de inga älskande -om möjligt icke skulle, ana ans närvaro, och han utförde sin föresats å försigtigt, att-de Aldrig visste att någon ysshat till-deras samtal, (Forts.