Aftonbladet – 3 mars 1858, sida 1

gcnom de rikt upplysta salongerna och slutligen till blomsterrummet, fullt åfde skönaste biosmmor och upplyst af färgade lampor. ) Han :var ensam med: henne, föremålet för hans hjertas: första tillbedjan; hennes hand darrade på hans varm — han berusades af hennes friska ljufva andedrägt, af vällukten från de:sköna blommorna. Han stammade några ord till ursäkt för sin skenbara. glömska af .det löfte hon gifvit honom och som han tillskref -sin fruktan att synas förmäten. Tillskrif den dess rätta orsak, sade Marion, och:hennes klara ögon dyste af tårar; du älskar mig ej längre — som en syster. oDu har rätt. utropade Dick med -passionerad ömhet; ty åsynen af hennes smärta dref alla hjeltemodiga : beslut -på flykten; jag älskar dig ej längre som en syster, men:som min lefnads ljus, hvars glans ensam kan upplysa min väg; som min ungdoms sköna dröm, min -:mandoms belöning och välsignelse, tillber jag dig! Hata .mig för min förklaring, förakta mig om: du will, men: jag kan icke längre dölja mitt hjertas: hemlighet. Jag skulle dö om jag ej fck tala nu. I detta ögonblick öppnades dörren och mr Barnard inträddes Roderick och sir Mark visade på de båda älskande och drogo sig åter tillbaka, 5 ÄTTONDE KAPITLET. Ljuft doftar: ängen efter stilla vårregn ; Metrlila biets. blomsterskatt är ljuf, Och sångens toner klinga. ljuft på vågen; I Dock ljäfvare än de är tacksamhet. Den upptäckt han nu gjorde väckte mr Barnard. ur den säkerhet, hvari .han alltför länge insöft sig.. Den bevisade honom. att hans dotter och Dick ej längre voro bafn; att deras hjertan funnit ett språk, som kärle