Aftonbladet – 3 mars 1858, sida 1

Jag är säker att han ej gjorde det, svarade ynglingen, ifrig att lugna henne; han var alltför upptagen med att säga Marion artigheter:s Y Gud vare lof! hviskade miss Atkins sakta. Och i alla fal!, hur skulle hän kunna känna igen mig? Tiden och sorgen ha förändrat ig alltför mycket dertill.. Jag skall. återvända till balrummet, sade hon; kan jag lita på er försigtighet? K Fullkomligt. Och tystnad ? Orubblig. Miss Athins tog Dicks arm och inom några — ögonblick befann han sig åter inom samma krets som Marion och Roderick. .Huru, du dansar icke! sade han till arftagerskan. Utan min kavaljer, svarade den unga flickan rodnande: I saktare ton tillade hon: phar du glömt det löfte jag gaf dig, Dick, för flera år sedan, innan du Bief så förändrad emot mig, att jag skulle: dansa första dansen med dig: på min första -bal? Om du vill: lösa mig från mitt löfte .. Lösa digt Nej icke för hela verlden, afbröt Dick; tvärtom, jag fäster mig dervid som vid: den sista lyckliga stund jag kanske får i verldenao d Han förde henne i dansen. Sir Mark Ray-j mond och hans onde genius vexlade blickar, Eu de funno hvem det var Marion gifvit-sitt öfte. Det gifves stunder under värt lif då hjertat, till trots:för förnuftets bud, -för hederns-lagar, förlorar allt välde; ej öfver våra handlingar. men öfver våra örd — då naturen talar, då dess ingifvelser göra vår tunga vältalig. Dick befann sig just i en sinnesförfattni då han efter slutad dans, i stället att föra sin, dam till en stol, först promenerade med henne