Aftonbladet – 2 mars 1858, sida 3

MM MM MUM MMMM MMMM Den väckte då ett leende och blef åter glömdt såsom ett. uttryck af. ett bortskämdt barns infall; nu väckte den förvåning, ty den talande var ej längre ett barn — hon var en ung qvinna. Denna önskan, svarade miss Atkins, som under de sista veckorna börjat frukta att lugnet hlifvit stördt i hennes fordna eleys hjerta, är något ovanlig. Vill du säga mig hvarföre du önskar det? Marion sade någonting om ledsamheten af att vara så ofta ensam i salongen; hur myeket roligare det skulle vära att; såsom. Dick gjorde, besöka teatrarne och promenaderna utan att besväras af ekipager och betjening. Hennes förra guvernant log; hon förstod grunden till hennes önskan. Och dessutomp, tillade den unga flickan, skulle vi då kunna följas åt. Skulle detta vara förståndigt? frågade hennes vän. Marion utbrast i tårar och snyftade under några minuter häftigt vid den goda och rätttänkande vännens bröst, som under så många år varit som en annan mor för henne. Med en takt, som endast tillhör det mildare könet, talade miss Atkins med henne om orsaken till hennes sorg, och blef deruns der förvissad om hvad. hon. redan anat, att let var hennes fars skyddling som gifvit anledning dertill. Ej att den unga flickan bekände sin kärlek; ingen tortyr kunde hå aftvingat henne denna bekännelse, så länge hon. trodde den vara obesvarad. Men hon var sårad; hon gret öfver den köld ock det främmande förhållande, som inträdt dem emellan. Dick sökte ej längre hennes sällskap, tycktes: snarare undvika det, och då han var med henne, såg han orolig ut och var ifrig efter första tillfälle att undkomma, Den äfskyvär