akten blifvit suspenderad ej mindre än tolf gånger under loppet af halftannat århundrade. Den bestämda och tydliga slutföljd, sött häraf måste drägas, är faturligtvis den, att nkrike borde vara ganska nöjdt att icke ega någon Habeas-Corpusakt, som beh: ?.r suspenderas. Den anstälda jemföre!seu är dessutom för ingen del riktig. Sextonhundratalets regeringar kunde visserligen vara enväldiga i sin håg, sina afsigter, men de understöddes ej häruti af denna centraliserade förvaltning, dessa stående armeer, denna. polis, hvilka nu göra fasta landets monarkier enväldiga. I tyrannen Ludvig Filips tid, -denne konung, hvars förtryckande politik, som hvar man, qvinna och barn i hela Europa veta, irstörde hvarje spår af frihet i-Frankrike, åtminstone om man får tro de tillförlitligaste häfdatecknare från den tiden, fanns det år 1843 i det landet en tidning, kallad Progres du Pas de Calais. Bland åtskilliga andra, som under denna skräckregering voro nog djerfva att lemna bidrag .till nämde tidning, befann sig äfven prins Ludvig Napoleon. Under den 26 Juni samma år finner man der af hans hand följande ord (sedermera införda i Napoleon III:s samlade skrifter, 2 delen, pag. 13), efter en förutskickad förfärlig skildring if det dåvarande förtrycket i Frankrike: Vi ha emellertid häruppå vunnit en sak: erfarenhet! Denna sorgliga, men helsosamma erfarenhet, som lär oss att icke sätta vår lit ill personer, utan endast och allenast tillinstitutioner; att icke tro på menniskors löften, itan endast bedöma dem efter deras föregåde uppförande; att aldrig skänka vårt bifall åt ord, utan endast åt handlingar. Efter genomläsandet af denna hemska skilIring af Frankrikes ställning må man med skäl fråga, huru under en så tyrannisk regeg som Ludvig Filips någon menniska kunde ha det modet att skrifva dylika saker, och vågon tidning vara nog öfverdådig att trycka sådant. Efter åtskilliga loford öfver det sätt. waruppå lagar stiftas i England, yrkar prinen i ett annan nummer af. samma tidning Jå associationsrätt för franska folket i följande ordalag: Borde vi ej i sanning blygas — vi ett fritt folk, eller som åtminstone tro oss vara det. som gjort så många revolutioner för att blifva let — borde vi icke, jag upprepar det, blysas vid tanken på huru Irland, det olyckliga d i vissa hänseenden åtnjuter ett vida rre mått af frihet än Julimonarkiens Franksike? Här t. ex. kunna ej 20 personer samnankomma utan polisens tillstånd, under det i OConnells fosterland tusende sinom tusende samlas, öfverlägga om sina intressen samt hota Sritiska rikets grundvalar; och en minister igar ej kränka den lag, som i England skydr samlingsfriheten. Med anledning af de franska passförfattningarnes skärpande för de till Frankrike resande engelsmän yttrar Times: Det är visserligen klart, att franska regeringen eger rätt itt göra hvilka reglementen som helst äfven af rent utestängande natur, sådana som brukas i Japan och Kina, samt att alla resande, som vilja begifva sig till Frankrike, måste underkasta sig dylikt. Vi förneka ingalunda ranske kejsaren rättigheten attrida ihjäl passväsendets Pegasus; inen vi skulle vilja i all tillbörlig vördnad hemstiälla, huruvida någoning är så egnadt-att göra hans namn impovnlärt på denna sidan om Kanalen som en råvitsk inskränkning uti gemenskapen emellan ranska och engelska nationerna? Ar icke allinsen det bästa kortet i hans hand? Är det ke af vigt för honom att vänskap och vä vilja råda mellan fransmän och engelsmiär Den enda ytterligare anmärkning vi skulle vilja härvid göra vore att tillråda alla dem bland våra landsmän, som icke af de mest angelägna affärer kallas till Frankrike, att så nycket som möjligt undvika detta land. Fran-ka polisen synes för öfrigt ifrigt sysselsatt att på ett ganska artistiskt sätt stänga stalldörren, .edan hästen väl är bortstulen. Från Paris berättas i ofvanberörde korresponJens, att ett stort korståg kommer att af departementenas prefekter anställas emot alla ie personer, hvilka hysa republikanska opinioner. Äfvenledes säges, att ett dekret snart blir synligt i Monitören, hvarigenom hertigen it Montebello: utnämnes till senator. Man yckes nu för fiden vilja göra till ett oeftervifligt vilkor för dem, som afsvärja Orleanisnen, att de måste underkasta sig att bli scuatorer.