Hans fiende bet sig i läppen. Hvarje örd öfvertygade honom att Dick från början genomskådat den snara. som han utlagt för honom. och han frågade sig sjelf hur mycket mer han kände till. Ni skall få höra af mig i morgon bittida, mr Tarleton, sade han. Vår hjelte bugade sig med så mycken köld och sjelfbeherrskning, som om han redan emottagit ett dussin sådana budskap under den korta tid han varit med i societeten. såsom man, enligt antaget bruk, kallar de skaror af menskliga varelser, som uppsöka hvarandra till ömsesidig förströelse, skada, skymf och bedrägeri. Min vän, öfverste Gunn, skall söka er,, tillade Roderick. Kanske torde ni då, anmärkte Dick, förse honom med upplysningar göra som begripligt för mig det djupa deltagande ni en gång hyste för mig. . Jag!— Jag skulle känna något deltagande för er! Hur oförskämdt! Nå väl, er fruktan för mig då. Fruktan!s upprepade Roderick; hur löjligt! Jag har aldrig hört ert namn, förrän min vän sir Mark nämde det. Det är en osanning, afbröt den unge mannen, en öfverlagd, oblyg osanning, och om jag ej ger den ett gröfre namn, är det af konsiderationer, som ni ej kan uppfatta. Jag har i mitt våld bref med er handstil, adresserade till er handtlangare och ombud, Amer Corner, hvari ni uppmanar honom att bortröfva mig från skolan. Försöket gjordes, men misslyckades. Amen Corner blef deporteråd för stöld, — mr Roderick Hastings är qvar. j : Innan häpnaden öfver denna oförmodade och bitande förklaring hunnit lägga sig, hade Dick tagit sin hatt och lemnat rummet.