Times pariserkorrespondent meddelar i en skrifvelse af den 17 Febr. åtskilligt rörande franska regeringens dels öppna dels hemliga bearbetningar af pressen. Monitören för den 16 Februari har fylt tre spalter på sin första sida med utdrag ur en artikel i Revue Contemporaine med öfverskrift: Olika iften af friheten i England.. I anledning iraf lemnar korrespondenten till en början några rätt pikanta bidrag till nämde tidskrifts historia. Revue Contemporaine, ända till senaste tider ett organ för fusionistpartiet, har nyligen blifvit tagen i regeringen: sold för att begagnas såsom en medtäflare till den li;rala och oberoende Revue des Deux Mondes. Nu gjordes försök att från sistnämde tidskrift !ocka dess medarbetare, af hvilka de flesta voro män af stort rykte, och att värfva dem medtiäflarens tjenst. Försöket aflopp fruktöst. De bland medarbetarne, som voro professorer vid universitetet, inbjödos att lemna bidrag till den officiella favoriten. Äfven detta försök misslyckades. Då nu ett förbiscende af en sådan vink skulle komma att hindra deras befordran inom universitetet, och en dylik uppoffring kunnat bli deras ruin, ha de afstått ifrån att medelst litterärt arbete tillgodogöra de få timmar de hittills kunnat hafva lediga från embetsgöromål. Emellertid lärer ingen strafflag kunna tvinga publiken att läsa eller köpa ett verk, som hvarken har nöje eller undervisning att erbjuda, och hvars enda anspråk på uppmärksamhet är, att det understödjer en ministers åsigter: Den ifrågavarande artikeln bar till. föremål isa, huru äfven i England under loppet och 18:de seklerna stränga åtgärder jöljelser egt rum emot pressen. Denna ning i engelska historien (hvilken, såsom Times i en ledande artikel samma dag nnärker, ieke är ämnad för Monitörens 2.000 embetsmannaprenumeranter, i hvilkas on ingen tvångsåtgärd kan Ila oberig. utan för icke-löntagande läsare) innehåller åtskilliga historiska misstag, såsom t. ox. då der säges, att den ryktbare Wilkes, hvilken dömdes för utgifvandet af en smädeskrift, skulle ha blifvit förklarad skyldig till ideri. Så påpekas vidare i artikeln de stränga åtgärder emot: pressen, som af generalguvernören i Indien. hlifvit vidtagna. Skulle, anmärker härvid korrespondenten, sådana förhållanden som de indiska inträffa i Frankrike, så lärer ingen vilja klandra ett suspendvrande affrihetens vanliga garantier; men . vill då verkligen författaren i Revue Contemporaine påstå, att fransmännen äro sepoys? Det kejserliga -systemets anspråk måste verkligen ha blifvit betydligt nedstämla, då anhängarne af detta system -nu vilja örsvara dess heteende under ett tidskifte af det djupaste fredslugn med exemplet af Indiens styrelse midt under: ett förhärjande borgerligt krig. Den ytterligare inskränKningen af det redan förut temligenknappa mått af frihet, som Frankrike åtnjöt, äfvensom den civila myndighetens organiserande på militärfot, utgöra retrograda steg, hvilka måste återas, innan köjsardöriet kan bestämdt fastHa sin karakter af legitimt. Artikelförfattaren påstår, att Habeas Corpusne MEISSNER ADSENSE MMSEES