Sorde ansett sig hafva rättighet att tränga sig n utn Det blef en stunds tystnad. Dick såg på sin fordne skolkamrat. som han, med hela sin kärakters öppna tillförsigt, var fullkomigt öfvertygad skulle upptaga den stridshanke, som på ett så oridderligt sätt blifvit katad. Ej en muskel i Marks ansigte rörde sig. )ick kände en ögonblicklig smärta vid attse sig ötvergifven af sin barndomsvän, som han lock en tid af sitt lif innerligt älskat; en tyktig suck till afsked åt en glad dröm — och i ett ögonblick var han lika lugn och all som det hjerta på hvilket han bedragit sig. Mina herrar, sade han, innan jag går, appfordrar jag sir Mark Raymond att intyga, huruvida jag ej flere än en gång vägrat att låta presentera mig för mr Hastings ? i Jag medger det. Och att denna presentation egde rum tillfälligtyis? Ja visserligen. Det var nu Rodericks tur att förvånas, ty han hade ej den ringaste aning, att vår hjelte någonsin hört hans namn förrän de träffades. Efter denna presentation blef jag bjuden af mr Hastings hem i hans hus, fortfor Dick; ifrigt uppmanad att förnya mina besök — och ehuru han visste att jag endast var skrifvare hos en bankir, sökte han ofta öfvertala mig att spela, ett lättsinne eller ett nöje — huru ni behagar kalla det — som strider både mot mina grundsatser och min böjelse. Mina tillgångar,, tillade han, tillåta icke metoden med spelreverser, såsom händelsen är med sir Mark, ty det var intet hemligt förstånd oss mean. Hade jag tappat, skulle jag antingen varit tvungen att bekänna min dårskap för min välgörare eller hafva svikit hans förtroende genom att bestjäla honom.