namn, såsom en Sammwel Odman, Sparrman, J. Wallenberg m. fl., Till sist anmäldes samhällets nyligen fattade beslut att hålla vissa offentliga föreläsningar, så länge åhörarnes antal vittnade om allmänhetens intresse för saken, ett intresse, som äfven togs i anråk i afseende å sällskapets handlingar, hvilkas utfvande hittills ådragit sällskapet icke obetydliga uppoffringar. Efter ordföranden uppträdde hr dr Ch. Dickson med ett föredrag rörande Göteborgs sanitära förhållanden, ett föredrag, som åhördes med den lifliga uppmärksamhet, som. alltid. följer en framställning genomträngd af en varm öfvertygelse och nitälskan. Dr Dickson visade hvilken omtanka man på senare tider i andra länder böriat egna de sanitära förhållandena, och hvilka framgångar, som åtföljt dessa bemödanden, så att numera ett lands dödlighet nära nog kan anses utgöra gradmätaren på dess civilisation. Anförda siffror bevisade, att Sverge i allmänhet och Göteborg isynnerhet lemnar:i detta :afseende mycket öfrigt att önska, om än större städer i Europa finnas; hvarest dödligheten är större än här. Det vore dock nog, att densamma här står i den proportion till den allmänna lagen för mortaliteten, att, om stadens folkmängd beräknas till 28,000 personer, vi hafva 300 dödsfall mera än hvad staden med bättre sanitära anordningar kunde och borde ega. Det mest upprörande vore, att detta kunde afh elpas, och ändock hafva bemödandenai denna riktning hittills icke blifvit behjertade. Såsom en särskilt vigtig angelägenheti och för den allmänna sundheten framhöll talaren vattenledningen, till hvilken planer och kostnadsförslager blifvit af utsedde komiterade uppgjorda. Frågan, som ett ögonblick med ifver omfattades, har sedermera betraktats med likgiltighet. Man får nu se hvad öde den kommer att röna, då stadens invånare snart åter skola höras i ämnet. Talaren ville i ett kommande föredrag närmare bestämma de åtgärder han ansåg af nöden i och för stadens sundhetsväsen; tillsvidare antyddes vigten af grunddikning, badoch tvätthus m. m. Föredraget var i allo egnadt att icke blott ådraga sig uppmärksamhet, utan väcka sinnena till verksam handling för den angelägenhet, som afhandlades. — Från Göteborg skrifves i Handelstidningen den 24 Februari: Redan för ett par dagar sedan spridde sig härstädes ett rykte, att den stora sillen åter visat sig ide norra trakterna af bohuslänska skärgården. Denna underrättelse, som ej kunnat undgå att väcka stor glädje, har -bekräftats genom senare anlända skrif velser från skärgården. Så skrifves i ett bref från Jen tillförlitlig person; boendei trakten mellan Fjellbacka och Lysekihl; följande: Den stora sillen är nu i annalkande och har synts i stor mängd utanför skären. Den har äfven gått in i fjerdarne, men så på djupet, att fiskrarne icke kunna nå densamma med sina små vader. Man har bundit stora krokar på dörjer och huggt upp sill i mängd. Sillen är stor men mager; dock finnes en betydlig del med rom och mjölke. Gamla fiskare vilja tro, att den på våren skall gå längre-in på grund och lägga sin rom., Tänk om det gamla ordspråket skulle? besannas: Ännu kan vår Herre ge de fattige (?) götebörgarne sillt) — Ifrån: Rathan skrifves den 14 Febr. till Vorrbottensposten: Den 8:dedennes på morgonen nedbrann gjuteriet samt modellverkstaden, jemte alla modeller, på Ro-bertsfors brök. Orsaken till eldsvådan är ej. ännu bekant. . Samma .dag Ny Carleby stad nedbrann, syntes eldskenet hitöfver så starkt, att, ehuru kl. 9 på e.; m,, hvarje sten och träd kunde härifrån urskiljas på det tvärt öfver hamnen belägna Båkskäret.. Eldskenet upphörde kl. 4 f: m. följande dag. Hafvet synes denna vinter ej igenfrysa. Det är öppet strax intill hamnen. På våren kommer telegrafen att här öppnas. Stolparne äro redan uppstälda från allmänna wudsvägen vid Djekneboda och hit, så att endast sträckningen af tråden felas. — Från Luleå skrifves i tidningen Hvad har händt? för den 20 Februari: För ett par veckor sedan hade staden besök af en person med icke så ringa celebritet. Det var nemligen prosten och kyrkoherden i Pajala, riddaren af ka hederslegionen, ledamoten af åtskilliga veapsakademier, L. L. Laestadius. Med utmärkta ter i flera greuar af naturvetenskaperna är det dock specielt botaniken och företrädesvis alpinska vegetationen, hvaråt han med kärlek och framgång gnat sin verksamhet. Det torde icke ligga någon öfverdrift uti att påstå, det näppeligen någon i Sverge har bättre reda på de särdeles svåra slägtena Salices och OCarices, Länets landihushållningssällskap förärades af honom ett herbarium af omkring 150 de allmännast förekommande foderväxter och ogräs, jemte beskrifning om de förras användbarhet i landthushållningen samt upplysning om de senares skada och möjliga utrotande. Det är att beklaga, att en person, som genom korrespondens med flera vetenskapsakademier och genom dyrbara samlingar, i hög grad tjenat vetenskapen, under senaste åren af religiöst grubbel och svärmiska betänkligheter allt mer börjat draga sig från densamma: man plockar inga blommor i himlen ! — Man läser i Fahlu Tidning för den 24 Febr.: Under det pågående bygnadsarbetet å Gefle-Dala jernväg nära Lottbo fäbodeställe i St. Schedevi sn inträffade, fredagen förl. vecka, att ett träd, som kullhöggs, föll öfver några större stenar, under hvilka trenne björnar hade sitt ide. De ur vinterdvalan uppskrämda odjuren rusade ut till skogs, men uppspårades snart af ett par raska skyttar från Husby s:n, hvilka voro sysselsatte med huggning i grannskapet, och redan följande dagen voro två af flyktingarne skjutna; man förmodar att äfven den tredje sedermera fått sin bane. — I samma tidning skrifves: Ett par exempel på huru långt menniskors hjertlöshet kan gå hafva nyligen timat i våra bygder. I den svåra halka, som under bristen på snö å den islupna marken besvärat vägar och stigar, hafva naturligtvis många menniskor fallit och skadat sig mer eller mindre. Så föll under den stränga kölden i förra veckan på allmänna landsvägen mellan Fahlunoch: Svärdsjö en 77-årig fattig gumma, som i fallet afbröt sitt ben :och blef sålunda liggande flera timmar på vägen, undör det åtskilliga kolbönder körde henne förbi. utan att bry sig om hennes jemmerrop och böner om hjelp. Fara är att den stackars gumman fått ligga der och frysa ihjel, om icke en tiggare, af samma: arma slägte som hon sjelf, hade kommit den vägen fram och på sin kälke fört henne till nästa by, der hon upptogs och genom vederbörandes försörg inforslades till lasarettet, hvarest hon nu vårdas. En dylik sorglig händelse tilldrog: sig på sjön Warpan en half mil från staden natten emellan den 1 och 2 Febr., ehuru den mun, som derom kunnat hafva: något närmare att berätta, nu ligger tyst i grafven, törhända till följd af enahanda omenskliga hjertlöshet som den i förra berättelsen omtalade. En fattig ärbetare ifrån landsbygden hade i det usla slädföret på sin kälke släpat in till staden ett nn RTR RR med sen ursinnig blick, mer än något språk ns 4 Uhr BA