Aftonbladet – 1 mars 1858, sida 1

Alla närvarande sågo :på-baroneten, liksom de väntat att få höra hvad han skulle säga. iNåväl, mina herrar,, sade; han, jag är öfvårtygad att I. ären nöjda. Ett enda ord till bekräftelse skulle vara en förolämpning mot min, vän. Nä iHan räckte Roderick handen, som denne hjertligt tryckte; de förstodo fullkomligt hvarandra. å så Undervisningen. var högst originel, anmärkte den unge officern. Jag för min del skall. aldrig glömma den. EE Ej heller jag, inföll. Mark, betydelsefullt; jag skulle på min ära aldrig hittat på det.n Alla närvarande skakade hand med mr Hastings, som nu fullkomligt återvunnit sin fattning. Dick kände sig förlägen och missnöjd. . Han var ingalunda öfvertygads att den gifna förklaringen var sann. Han hade för. ofta bevittnat Marks oro och retlighet då han tappade, för att låta narra sig, ehuru han ej kunde förklara hvarföre denne skulle bekräfta hvad han ansåg för en osanning. Han var derför den enda som ej räckte mr Hastings handen. Spelaren märkte det och log bittert. Utom den ursprungliga orsaken still hans hat mot ynglingen — misstanken om hans härkomst — hade han nu fått en ny anledning att fullfölja sina planer på hans förderf; han var nemligen tvungen att återlemna Mark de stora summor han vunnit af denne, ty så lättledd baroneten än var, ansåg. Roderick dock detta som enda möjliga sättet att undvika vanheDet ser nästan utr, sade han högdraget, psom om mr Tarleton vore den ende af de närvarande herrarne som. ej är nöjd med min förklaring. : : g Emedan jag ej rätt förstår den, anmärk Dick lugnt; men om sir Mark Raymond