Aftonbladet – 1 mars 1858, sida 1

af detta oförtjenta anfall mot hans heder. Jag skulle trott att min förmögenhet och ställning i samhället borde skyddat mig för så låga misstankar. Jag kan ej hjelpa det, kära Marko, tillade hån med ett godmodigt leende. :Din väns obetänksamhet, som jag visst icke tviflar var välment, och dessa herrars misstankar göra en förklaring oundviklig. Ja visst, ja visst, sade baroneten, som inom sig undrade hvad slut detta skulle taga. Medan vi voro i Paris,, fortfor spelaren, varnade jag ofta vår värd för hans smak för spel, och förestälde honom att han med sin oerfarenhet Jätt var i fara att blifva ett -rof för någon sådan der bedragare, som — himJen vete hvar! — ofta lyckas innästla sig i de bästa sällskapskretsar, och hvilka lefva af att plundra oerfarna ynglingar. — Det är en af vår tids -olyckor,, tillade han, att det ej gifves något skydd emot. dylika blodsugare. Detta sades med ett så djupt allvar, som om talaren varit en Howard eller Russell. Mark tviflade på möjligheten att blifva bedragen i spel; för att öfvertyga honom om sitt misstag, förband jag mig att på ecart — det spel, hvari han ansåg sig skickligast — vinna fem partier af sex, då vi på förhand kommit öfverens att jag skulle få begagna alla medel, som brukas af spelare ex professo. Som I hafven sett, mina herrar, har ingen liqvid kommit i fråga oss emellan. Men spelreverserna ? inföll Dick, som blott var till hälften tillfredsstäld af förklaringen. Endast ett sätt, att beräkna spelen, svarade Roderick, Hvarenda af dem skulle förstöras. Sir Marks ögon lyste af lifig tillfredsstillelse. Denna försäkran, så oftentligt gifven, var en god tröst för honom; den kunde ej återtagas,