Aftonbladet – 1 mars 1858, sida 1

DEN SISTE AF SIN ÄTT. JF SMITH. 1 SjevtR KAPITLET. Och detta är Ert lefnadsvishet, o, så gif mig då Långt hellre redlig enfald — lätt man kunde Den för en kunskap taga, som är stulen Ur satans läroböcker. Gammalt skådespel. Ehuru Dick ofta varit närvarande då mr Hastings och sir Mark Raymond öfverlemnat sig åt sin passion för spel, hade han aldrig hört hur högt de spelade. Han hade blott sett dem ömsesidigt gifva hvarandra små spelreverser — aldrig pengar — hvaraf han slöt att de förde ett spelkonto sig emellan, och af sin fordne skolkamrats upphettade utseexde och darrande läpp: slöt han ganska skarpsinnigt, att denne var på en oroande balans. Både genom Sams upplysningar och sina egna observationer på Rodericks sätt att blanda korten och gifva, var han öfvertygad. att denne spelade falskt. Håns redliga sinne upprördes af att längre förblifva ett tyst vittne till ett sådant uppförande, och han beslöt att nästa gång de spelade: tillsammans yppa bedrägeriet. Är illfället lät icke länge vänta på sig; det var en afton, efter eri middag som baroneten gaf i sina rum vid Albany. Spelot var earte, i hvilket, som våra läsare veta, den som ger får markera en point, hvarje gång han är lycklig nog att slå upp kungen — en sak, hvari, den erfarne spelaren lyckades fyra gåner af fem; hans motspelare deremot nästan aldrig: ade Dick, som spelade schack med on ung of)8e Aftonbl. o:r 10—18, 20—37, I 48