Aftonbladet – 27 februari 1858, sida 1

den dyrbaraste skatten på hans embetsrum, den gamla: mögliga promemorian ; låg framför honom på hans skrifbord. Om Mabels misstankar blifvit väckta genom den höga grad af uppmärksamhet hennes man visade Dick Tarleton, så var:föremålet för all denna uppmärksamhet ej mindre öfvertygad, att den egnades honom för några afsigter, som han ännu ej kunde reda för sig. Roderick och Mark upptogo så mycket af hans tid, som han kunde undandraga sitt arbete på kontoret, åt hvilket han egnade sig -såväl af tacksamhet emot mr Barnard som af omtanka för sin, egen framtid. Han hade redan gjort en upptäckt, som plågade honom: både mr Hastings och baroneten voro spelare. Han hade aldrig förut sett kortspel, och -dock var det något som sade honom att den förre spelade falskt. å Mark hade tappat en betydlig summa och såg -förtretad ut, mindre öfver sin förlust än sin motspelares tur. Det är obegripligt utropade han; hvar gång får du kungen. Roderick log; det var gcarte de spelade. Hvarföre försöker du ej mr Hastings metod, frågade Dick. sRouen började: känna sig illa till mods. Hvilken metod?. frågade baroneten. Jag vet ej hur du kallar det, men jag tycker han blandar korten på ett annat sätt än du. Mark såg upp på sin förmodade vän, som höjde på axlarne med en min,-som ville han säga att endast en ohyfsad person skulle kun-nat anmärka den mer eller mindre grace, hvarmed han ordnade korten. ; ; Du glömmer, Dick, sade hans fordna skol-. kamrat, att. ganska få sega den grace som mr, Hastings. -. 3 : JE Och häns erfarenhet, var svaret.