Aftonbladet – 27 februari 1858, sida 1

Af hvem ? frågade Mabel. Juristen höjde på axlarne. På hvilkens anstiftan? tillade hon. Troligtvis på dens, som kunde hafva någon fördel af att erhålla demp, syarade den förre: Jäg gjorde, nägra försök vid den tiden att återfå dem — Jag reste till Paris i detta ändamål. Planens anläggare var mig dock för slug. Men hvarförev, tillade han med ett Bittert leende, berätta detta för er; det är alltid tröttande att höra en sak för andra gånen: Jag kände häfva sparat mig plågan och erobehaget att lyssna dertill. Det är första gången jag hör ett ord i detta ämne, såde Mabel. Jag Vet att ni misströr mig; det är måhända naturligt, att ni så skall göra. Det skulle tjena till intet att förKlara de motiver som leda mig. Ni skulle ej förstå dem — ej fatta att stålet, som så länge låtit böja sig under mästarens hand, till slut blir skört och brister. Blott ett: ord ännup, tillade hon, och. jag : skall. befria er från min åsyn. Har ni något skäl till den förmodan att Walter var gift 2 Jag har intet bevis att detta var händelsen. Eller: att han lemnade efter sig en son ? SHvilken då skulle: vara-den rättmätige arfVingen tillCrowshall, anmärkte juristen, ty godset kunde endast i brist på någon manlig arfvinge tillfalla er. Jag har aldrig hört talas öm någon son, men skulle ni hafva funnit några bevis derpå, eller hafva skäl till den bre an, att detta är händelsen; så vore det åhända ännu ej för sent att försona mycket som tynger på ert hjerta. Nä väl, förtroende för förtroende! sade Mabel,. som ännu hyste ett. visst, tvifvel emot ; Olyckligtvis varsdenne i-samma belägenhet, Han hade endast känt Mabel som den kallt