Aftonbladet – 26 februari 1858, sida 4

ven Parisär ett slags Kalifornien, som har sina guldsökare, och de äro de lycklige, som lyckas finna någon dyrbar qvinlig skatt. Vår rosenfärgade domino blef således snart bemärkt, förföljd, omringad och kurtiserad. De ifrigaste voro fyra unga, rika och eleganta medlemmar af en klubb. De bjödo på hvad man vid sådana tillfällen brukar bjuda: hjerta, förmögenhet och en supt. Den senare blef till deras stora glädje antagen. Men denna verldens fröjder Aro förgängliga. Den lilla skönheten hade en far, en mor, tre små systrar, en fullväxt kusin, två tanter och åtskilliga andra slägtingar, bland hvilka en. var pompier. Bjuda en pompier på supå! Det är för befängdt! Men bjudningen var en gång gjord, och man kunde icke som artig kavaljer återtaga den. Man fogade sig alltså med all möjlig älskvärdhet i det oundvikliga och visade hela familjen den mest uppmärksamma artighet. Då man satte sig till bordet, fälde dominon med behag kapuchongen från hufvudet och lät de fyra unga männen beundra en engzels ansigte. Fyra hjertan började på en gång klappa, och fyra själar flögo emot den sköna flickans läp-. par. Hon ensam var lugn och åt med god aptit. Ion såg saker, som hon aldrig förr sett, hörde ord, som hon aldrig förr hört, och betraktade alltsammans som ett underverk. Det lyckades hvar och en vf de unga männen att tillhviska henne en kärleksörklaring och erhålla löfte om ett rendezvous följande dag. De voro så druckna af glädje, att pompigren i jemförelse med dem såg ut som en den nykraste gentleman. Supen var slut. De betalte räkaningen, och detta gjorde dem litet nyktra. Man skildes och tog afsked med orden: Vi träffas åter! Dessa ord äro sjömannens under stormen, den tröstlösa modrens vid sitt barns vagga, älskarens då han tänker på sin brud; de äro alla deras ord, som sucka och gråta öfver att vara skilda från hvad de älska Ehuru man först kl. 5 på morgonen lemnat balen. visade sig alla fyra kurtisörerna, till ömsesidig förvåning, helt tidigt i parfymörens butik. Jag har bjudit er hit, sade en klar, intagande röst, för att låta er på nära håll betrakta en liten Pariserbutik. Lisette förde sina fyra tillbedjare in i kontoret och visade dem sina räkenskapsböcker, halfpackade kistor, laboratoriet, med ett ord, en mängd af de tråkiga men aktningsvärda saker, som förskaffa arbetaren hans bröd. Det varskumt och dystert der inne, och våra eleganter kände sig helt beklämda. Den blomstrande Lisette liknade i det mörka rummet en mossros. De fyra unga gentlemennen, som blott voro vana vid den lysande sidan af Paris men för öfrigt i sjelfva verket egde godt hjerta, blygdes öfver sin lättsinniga lefnad vid åsynen af den fattiga flickans torftiga existens. Mina herrar,, sade Lisette, jag är aderton år gammal och har sedan tolf år tillbaka arbetat i detta rum. Jag tycker om arbete, men äf ven om dans, musik och, som ni sett, någon gång -— en god supe. Men jag tycker icke om alla de vackra saker I på balen föreslogen mig. Jag vill blott hafva en älskare, nemligen den, som en gång skall blifva min man. Om någon af er älskar mig så högt att han vill blifva detta, så skänker jag honom min hand. Hvarom icke, så anhåller jag att detta må vara er första och sista visit De fyra vännerna aflägsnade sig helt flata under det de mumlade: Ännu finner man dygd i Paris. — Fotografisk reduktion af offlolella kartor 1 England. (Efter Civil Eigineers and Architects Journal, Sept. 1857.) Vid ett sammanträde i Civil gineers and Architects society sistlidne höst anörde en af ledamöterna, chefen för Storbritanniens topografiska byrå, öfverste James, att man redan hade omkring ett års tid användt fotografi till en af regeringen anbefald dubbel reduktion af samtliga provinskartorna; nemligen först dessas reduktion till en gemensam skala, och sedan denna reduktions sammandragning till en generalkarta öfver hela landet, och att man ärnar fortfara på samma sätt allt framgent. Öfversten hade år 1856 befunnit sig i Paris och der anstält försök öfver reduktionssättet medelst fotografi. Sedan han öfvertsgat sig om lämpligheten deraf, hade han låtit två honom medföljande sappörer få undervisning i konsten; och alltsedan har detta reduktionssätt begagnats till det officiella karteverket med så fullkomlig framgång, att sällan någon pantograf, eidograf, proportionaleirkel, eller dylikt, varit anlitad. Plankartan öfver en stor stad, som är ritad i !soo af verkliga storleken, fotograferas först till ,,,., och denna reduktion vidare på samma sätt till det af styrelsen faststälda förhållandet; alltsammans med endast hundradedelen af den kostnad, som åtgick efter de förra reduktionssätten. Såsom särskilt prof anfördes, att under den nästföregående veckan hade en af de nya fotograferna, biträdd af en tryckare och en handtlangare, reducerat 32,000 acres, från en skala af 25 inches pr mile, till 6 inches, och på detta vis frambragt 3 exemplar af 45 kartblad, eller tillsammans 135 aftryck, inom 6 dagar; ett arbete, som 100 ritare icke skulle medhunnit med jemförlig fullkomlighet på samma tid. — Krapps rening. (James Higginsi Manchester patent af den 28 Nov. 1856.) Krapp och de flesta i handeln förekommande krappberedningar, såsom garancin, garanceux, m. fl., innehålla, jemte färgämnet, åtskilligt annat, t. ex. pektin, pektinsyra, harts m. m., som icke tjenar till färgning, utan blott skadar färgens klarhet och bjerthet. För att bortskaffa dessa inblandningar, kan man begagna alkalier, alkaliska jordarter, alkaliska metallsalter och i allmänhet sådana salter, som vid kokning förena sig med pektinsyra utan att sjelfva afgifva syre eller verka oxiderande. Med pektinen bortskaffas vanligen de andra föroreningarne. Pektinen ensam kan bortskaffas med socker, eller växtslem, eller draglim. Till turkisk krapps rening begagnar Higgin arseniksyradt natron, beredt medelst arseniksyrlighets tillsättning i öfverskott till en kokhet lut af sodakristaller, blandningens kokning en half timma och den då olösta arseniksyrlighetens frånsilning. Den klara vätskan är härmed färdig att användas. Krappen förvandlas först till garancin, medelst svafvelsyra, på vanligt sätt; Syran urlakas fullkomligt, och för hvar vigt krapp tillslås 4 vigter hett vatten, jemte så mycket af arseniksaltlösningen, som innehåller 3!V, procent arsenik mot krappens vigt. Blandningen kokas en timma, hvarefter garnancinen frånsilas och urlakas med kallt vatten, tills alla spår af arseniksaltet försvunnit. Garancinen är då fullkomligt ren öch kan antingen begagnas omedelbart till färgning, eller torkas och malas till handelsvara. Till rening af garanceux behöfs blott hälften så mycket reningsmedel som till garancin. ee HANDELS-UN DERRÄTTELSER.