Aftonbladet – 26 februari 1858, sida 3

Du måste fråga sir Mark Raymond derom, sade hennes man; han presenterade honom för mig. Men du tyckes vara särdeles intresserad af denne främling. Är det möjligt, tillade han med ett lätt hån — ty han lät sällan något tillfälle gå sig ur händerna att såra eller förolämpa sitt offer — ,är det möjligt att den kalla, dygdiga Mabel, som ej kunde tro på möjligheten att älska för andra gången, nu ändteligen funnit att det ganska väl låter sig göra? Mabel rätade ut sig med mycket af sin fordna ståtlighet, och hennes mörka ögon blixtrade för ett ögonblick af ett så vredgadt uttryck, att hennes ovärdige make kände sig något osäker. Är du klok, Roderick, sade hon, sså väcker du mig ej ur den apati, som efterträdt mitt lidande. Jag har fördragit din kärlekslöshet som ett straff för min förderfliga passion och det brott, hvartill den ledde mig. Förolämpningar, äfven af dig, ämnar jag ej tåla. Akta dig att förnya dem, att du ej må uppväcka en ond ande inom mig, som äfven du ej skulle hafva makt att besvärja! Du frågar mig hvarföre denne yngling intresserar mig? Hade blott en gnista af dröjande kärlek ingifvit dig den frågan, skulle jag välsignat den... Men nog nu härom; din nyfikenhet skall blifva tillfredsstäld... Se hit! Hon tog Walter Herberts porträtt från bordet och lade det i hans hand. Behöfver du vidare svar? fortfor hon. Äro ej hans drag lika mip aflidne broders? Pannan, munnen ... alldeles desamma. Likheten är verkligen besynnerlig), sade hycklaren med köld, och jag är ej längre förvånad öfver det intryck den skulle göra på ett så nervöst temperament som ditt. Jag har verkligen ej märkt den förut. Det är osanning, svarade hans hustru,