Aftonbladet – 26 februari 1858, sida 3

EN —LLL--LLLLLLES 2 Vr 8 vanliga apati var törsvunnen, och den blick, hon tid efter annan kastade på ynglingen, skulle varit nogvatt uppväcka hans misstankar, fven om de icke redan funnits. Sedan han, efter hemkomsten, i största hast klädt om sig, skyndade han till Mabel, som han fann vid toiletten, sittande framför sitt juvelskrin, uppmärksamt betraktande ett miniatyrporträtt af sin broder Walter. .Icke klädd ännu! sade han med hycklad irvåning. Jag äter i mina egna rump, var svaret. Är det mig tillåtet att fråga hvarföre Jag känner mig ej rätt frisk,, sade den olyckliga qvinnan, mina nerver äro i ett så retligt tillstånd; ett enda ord kan sätta dem i skakning. Jag är ej längre den starka varelse du fordom kände. Åsynen af de der sakerna, sade hennes man och pekade på hennes aflidne bröders miniatyrporträtter, som lågo framför henne på bordet, har gjort dig nervsvag; det är ej värdt att sörja öfver det som är förbi, Mabel; det kan ändå ej hjelpas numera. : Jag kan ej annat, Så säger icke den, som har själsstyrka och en fast vilja. Min kraft är bruten... bruten, Roderick, genom många års ovänlighet och kärlekslöshet. Gentlemannen svängde sig på klacken och ämnade gå. Stannalb sade Mabel. Jag är trött att göra dig förebråelser — de skulle också tjena till intet numera. Då jag sammankedjade mitt öde med ditt, förlorade jag rättigheten att klaga. Säg mig, hvem är denne yngling, som dn presenterade för. mig för knapt en timma sedan ? Han heter Tarleton. Det vet jag. Men hans familj ?