derf. Den starka tillgifvenhet han hyste för sin syster Pet, och pligten att vaka öfver och beskydda henne, uppehöll honom; han hade; med ett ord, någon att älska och följaktligen att lefva för. Till följd af hans yrke voro flera af dessa scener teatrarne. Hufvudstadens åtskilliga foyger blefvo ömsevis besökta och Dick förvånades öfver den stora skilnaden mellan aktörerna på och utom scenen. I klädrummet hos Astleys såg han hjelten — som han straxt förut hört högsinnadt afslå en krona — spela kronvägg med fursten för alla narrar: Tom Barry, och Widdicomb, den förste af alla konstridare, stå bredvid och se på med en begrundande min. Och -damerna sedan — men vi öfvergå till ett annat ämne. Det måste vara ett gladt lif, sade Dick. Jo, lysande som bladguld och nästan lika mycket värdt, Du kan: icke tänka dig hur mycken brist, jalusi och bitterhet som följer teaterlifvet, och Gud förbjude att du någonsin skulle komma i tillfälle dertill! Allt är förställning, leende på befallning, munterhet efter gifvet tempo, då hjertat är tungt och lynnet retligt.n Men det måste dock vara lifvandes, an. märkte hans vän. Ja visserligen, men tänk dig hvilken osäkerhet. Man vet icke i dag om teatern tillslutes i morgon och den stackars aktören får reda sig så godt han kan med sin uppretade husvärd. Verlden klandrar oss, fortfor Sam, som tycktes vara vid särdeles filosoferande ynne, som den klandrar och prisar de flesta personer och förhållanden — utan omdöne. Vore den bekant med hälften af de frestelser för hvilka vi äro utsatte, skulle den snarare förundra sig, icke att så många gå förlorade, men att några slippa undan. Forts. följer.)